Vad jag lyckats åstadkomma under ett år.

Jag har överlevt.
Mitt nyårslöfte förra året var att jag skulle ta livet av mig. Det är helt sjukt när jag skriver det nu, men det är den kalla sanningen. För förra året denna tid satt jag i en sjukhussäng på barn- och ungdomspsykiatrins slutenvård. Där satt jag i närmare 4 månader och kämpade hårt för att sluta leva. Vilken tur att löftet bröts.

För i år har jag åstadkommit så jävla mycket. Vinster och förluster och allt därimellan. För jag kom ut i Mars och fick lära mig leva i ett civiliserat samhälle igen. Och i Maj fick jag fortsätta 8an på en ny skola endast 2 minuter från mitt hem. Jag behövde inte ta igen någonting även fast jag varit sjukskriven i ett halvår. Jag var och är fortfarande riktigt sjuk och lider av en väldigt djup depression, generaliserat ångestsyndrom, social ångest och nu även utmattningsyndrom på mackan. Men jag fucking överlevde. Det är så sjukt.

För när jag kom ut var det som att jag var nersliten till det innersta lagret och så sårbar, och mina mediciner skapade en känsla att jag drömde. Allt jag ville höra och känna var att jag dög och jag behövde bekräftelse. Jag lät människor utnyttja mig och använda mig hur de ville. Men jag fucking överlevde. Och det är helt sjukt.

Jag har också börjat med KBT-terapi och fått en ny psykolog när BUP äntligen efter cirka 4 år fattat att jag behövde pröva något annat.

Jag har träffat människor, sagt förväl till andra. Jag har fått fantastiska vänner som bryr sig om mig och där jag är en självklar del av dem, och där jag inte behöver kämpa för att passa in. Där jag bara är. Jag har också avslutat giftiga relationer med människor som bara tog energi och gjorde mig väldigt illa. Jag har aldrig lyckats med det tidigare. Det är ju helt sjukt.

Jag har haft ett fantastiskt förhållande, som tog slut, men som ändå lärde mig vad riktig smärtsam underbar kärlek är.

Jag har gått från att sitta i en säng på ett sjukhus och vara så deprimerad att jag inte känner någonting alls, till att känna någon sorts lycka över att jag har levt ett helt år och brutit mitt löfte.

Jag har ramlat så många gånger, fuckat upp totalt, spårat ur, gjort dåliga val, gjort bra val, gjort misstag, försökt skydda människor, sårat människor, blivit sårad. Jag har haft veckor med ständig panikångest, jag har haft veckor som varit helt ok, och jag har haft veckor som varit rent ut sagt förjävliga och då jag velat uppfylla mitt löfte. Men jag har överlevt. Jag har gjort så himla mycket. Jag har åstadkommit så mycket. Varje dag är en kamp upp ur sängen när man bara vill ligga kvar och somna ifrån sin misär och rivande sorg. Men om jag har klarat 365 dagar av det så kan jag klara 365 dagar till.

Jag är så jävla bra. Och jag har en jävla lång väg kvar. Men för ett år sedan så fanns ingenting. Vägen bara tog slut. Men jag har äntligen lyckats lägga asfalt.

Aura
Aura
Aura

Angående bloggen så har jag bestämt mig för att verkligen göra det här till min blogg. Jag ska helt enkelt sluta bry mig om vad andra kanske vill läsa. Jag tänker lägga upp det jag vill. Dela med mig av mitt liv hur förjävligt eller bra det än är.

2 reaktioner på ”Vad jag lyckats åstadkomma under ett år.

  1. ”Var rädd om dig själv!” , det sa min terapeut om och om igen när jag långsamt komt tillbaka efter min kris (jag var 20+) – till sist gick det in i min korkade skalle. Jag sitter här och gråter och jag tycker det är så förjävligt att unga fina och så kloka människor som du ska slitas sönder i detta skitsamhället där alla ska vara på ett visst sätt och inget annat duger. Vi är ALLA OLIKA och ALLA går vi OLIKA vägar genom livet och jag hoppas av hela mitt hjärta att du får en bra terapeut som hjälper dig att hitta det där starka ljuset som finns mitt inne i dig, det som ingen och ingenting kan släcka och som kommer att göra dig frisk och medicinfri i sinom tid. *varm kram* (Fortsätt skriv för sjutton!)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *