Taggarkiv: #blogg100

Lights will guide you home #blogg100

20140309-223721.jpg

20140309-223732.jpg

20140309-223745.jpg
Jag har hela mitt liv varit rädd för mörkret. När jag var yngre så vågade jag inte sova om inte mamma kollade efter monster under min säng och om inte dörren var öppen. Jag var så rädd för spöken att jag i fyran fick gå ut ur klassrummet när fröken skulle läsa spökhistorier. Några år tidigare så var min värsta skräck mumier och jag kunde inte kolla på Lasse-Majas detektivbyrå på julen.
Är inte fobier lustiga egentligen? Man är rädd för något, som inte är farligt eller existerar. Mörkret döljer samma saker som jag ser när det är ljust. Jag är inte rädd längre. Nu tycker jag att mörkret är en trygghet och tröst. Jag är inte rädd för mörker, hissar, ormar eller insekter.
Idag är jag rädd för att bli lämnad.

Det enda vi vet, är att vatten släcker eld och att eld kan sluka mig. Men mörkret slukar ljuset och mörkret slukas av eld som åter igen tänder den platsen.
Vi vet det mest logiska, att äpplen faller från träd, att 2 väte och en syre blir vatten.
Men mina lungor, det mest ologiska, de andas.
Min kropp, kan tydligen stå.
Mina ögon, som så många gånger värkt av sömnighet fortfarande är öppna.
Mina andetag som inte rasslar även fast min kropp är gjort av ett svart hål.
De mest existentiella är det jag inte förstår. Vi är det mest existentiella här, och jag förstår inte.
Vi lever än, efter allt ont människan gjort mot världen och varandra, och världen är världens största ting.

100 dagar är en lång tid #blogg100 #001

Vi kör i år igen. 100 dagar sträck. Jag ska gör allt för att hinna, och lyckas. I år tänker jag satsa på kvalité, och inte bara texter och bilder.

På senaste tiden har jag skrivit poesi. Så fort jag hittar en svart tuschpenna så klottrar jag alltid i alla mina skrivböcker, på mina armar, händer och fötter. En dålig vana som är svår att komma ifrån. Jag skriver på mina händer, det är inte bra det vet jag, men heller inte livsfarligt.

Så för att komma ifrån detta så ska jag skriva mina texter här istället, för att jag inte har råd med en miljövänlig penna som inte ”förgiftar mitt blod” om man nu ska tro på allt man hör här i världen.

Men för att komma tillbaka till ämnet så kommer det uppdateras oftare här. 100 dagar.

20140301-222822.jpg

20140301-222834.jpg

Hundrande #blogg100 #100

Jag gjorde det. Liksom. Nu är vi här. På inlägg 100 som jag har arbetat hårt för att få ihop. Visst har jag tappat några inlägg då och då. Mellan 75 och 77 sket det sig rejält, även fast jag inte vet om det är att jag räknat fel eller om jag bara glömde blogga och hoppade över 2-3. Jag har inte räknat om alla inlägg finns med.

Klockan 5 i tolv. Då fick man slänga upp en bild eller två. Men jag har faktiskt skrivit mera än tidigare och utökat mina kunskaper inom skrivandet. Har lärt mig en hel del faktiskt!

Det som fått mest visningar dem senaste 90 dagarna är själva framsidan. Den har fått 660 visningar. För mig är det mycket. Sen om enskilda inlägg är ”Föreställningarna” det som fått mest reaktioner. Jag själv tyckte att det blev ett bra inlägg. Men favoriten för mig, den som var svårast att skriva, men som jag sedan blev rätt så stolt över är ”Ålder är bara en siffra”. ”Staden” var också ett speciellt inlägg. Jag har skrivit om det fantastiska med att läsa böcker och ”Vart du än befinner dig” blev ett av dem inlägg med mest känsla. ”I still haven’t found what i looking for” efter att ha börjat lyssna på U2 igen och om inspirationen i ”Svarta hål och teleskop”. Jag har skrivit en hel del. Och nu när jag tänker efter, så har det varit en resa.

Så mellan 200 och 500 ord 2-4 gånger i veckan fram och tillbaka. Sedan när jag inte orkat skriva har jag slängt upp en bild. Men jag har lärt mig så mycket, mina inlägg och ordförråd har förändrats till det bättre antar jag, och har haft väldigt roligt under tiden. Även fast det har varit stressat 23.59 och hoppas på ett samarbetsvilligt internet dem där sekunderna det tar att posta bloggposten.

Men jag har nu skrivit 100 inlägg. Kanske några mer eller några mindre. Detta inlägg tog tre dagar att skriva. Dels för att jag har haft en stressig vecka med mycket att göra och samtidigt mycket som rört sig i huvudet på mig. Jag ville inte skriva det snabbt och ogenomtänkt klockan 10 på kvällen utom ville ta tid på mig och skriva det bra. Så är och var det.

Så nu är #blogg100 slut för min del. Och jag vill tacka för den här tiden. Nu kommer jag nog skriva mera efter det här. Inte bara lägga upp bilder. Och det är tack vare #blogg100 – utmaningen jag fått upp ögonen för att skriva mera. Och det betyder jättemycket för mig.

Mitt hundrande inlägg i #blogg100. Klart.

 

 

Vi går tillbaka till 99.

För det här får vara 99. För det slutade med att mitt 100:de inlägg fanns i den dator vars batterier ikväll gav upp. Och efter många olika teorier så ska vi alla minnas att den förmodligen är från 2008 och därav 5 år gammal. Vilket är bra för att vara en så välanvänd macbook.

Men med datorn försvann även ett blogginlägg. Jag har en bit av det sparat men det är för sent att skriva nu. Jag har ändå 2 inlägg att ta igen. Så vi kör så här. Det får duga.

Datorn kan räddas. Om vi köper ett sprojlans nytt batteri, som kostar 1395 spänn och med tanke på dennas dators fläktar så vet vi inte om det änns är värt det.

Samtidigt. Så har jag bilder på den datorn som jag inte säkerhets kopierat. Bilderna är mina första bilder jag tog när jag upptäckt fotograferandets konst. Och det är ju liksom inga bra bilder på en massa löv. Men de betyder mycket för mig och visar att jag har utvecklats sen då. Så jag vet inte. Så är det. Liksom.

Nu är jag trött.

nittionionde. #blogg100 #99

Jag har räknat fel antar jag. Detta är mitt 99 inlägg i #blogg100. Men när jag bläddrade tillbaka insåg jag att det var ett glapp mellan 74 och 77. Wow. Ojdå. Jag får väl kämpa lite till. Jag ville skriva en längre sammanfattning imorgon. För jag anser att imorgon är det mitt #100. Då har jag nått dem målen jag satte upp. Att skriva mera och arbeta mina texter extra. Jag ville utveckla min skrivarförmåga och puscha mig lite extra att göra det innan klockan 00.01. Sen har jag också räknat ut att jag postat 5 eller 6 inlägg klockan 23.59. Då har jag haft tur med ett sammarbetsvilligt internet.

Men ville bara berätta. Detta är 99. För mig var det inte  att blogga i prick 100 dagar som var min utmaning. För mig var det att våga skriva och skriva mer. Och jag tycker att jag har nått det.

Ses imorgon!

Någonstans vid en sjö

Det finns en ö. Den finns i Västerås ute på landet, i mälaren. Den är fin. Dess namn är Tidö-Lindö.
Sjö och land
Den har varit där så länge jag minns. Det är inte så konstigt faktiskt, då öar inte flyttar på sig. Varenada sommar har jag varit här. Både som en liten knatte som sprang runt, och pratade, eller nu när jag är äldre.

För mig är det inte sommar förränns man är här. Där borta finns det en brygga. Där brukar jag och min bror fiska. Om vi får en stor abborre brukar den bli middag, och om vi har tur får vi gädda.
Vid samma brygga kan man bada. Ibland är det riktigt kallt och stegen kan var lite aljig och hal. Men på sommaren, då är det 22 grader i den sjön.

Lite längre bort finns det en strand. Brevid lekparken. Där brukar nästan alla som bor på ön vara. Och leka i sanden, kasta macka eller ta ett dopp. Men när det är mycket folk finns det en liten kiosk.
Brygga uppe på stranden

Det är på den här ön som jag har mina flesta sommarminnen. Här som jag år efter år firar midsommar och även lekt i snön vid en kallare årstid. Det är här so Valborg eller julafton Brukar firas varannat år.

Idag var jag vid stranden. Jag tänkte tillbaka på sommrarna som spenderats med att sitta och spela kort med morfar, baka med mormor och fiska med min bror. Åka in till stan med mamma och önska bort åskan samtidigt som jag kramar pappa. Sen har jag lekt med samma leksaker som min ena kusin leker med idag ( den andra är lite för liten för att leka med hink och spade).
Men jag kommer ihåg dessa sommrar.

Och så kommer jag minnas fiskmåsarna. Som flög.högt. Och fångade fisk som ingen annan.Fåglar