Taggarkiv: #005

”I wanna become what people become, but i know i’ll stay here, I wanna become what i’ll never become” Doubt by Amanda Mair #blogg100 #005

Det finns en jävla massa saker jag vill skriva. Som vill kasta sig ut. Men när man inte finner ord så stannar dem inne och bara växer. Man vet inte hur man ska formulera meningarna och bara låter det va. Det är samma sak som i verkligheten. Då man bara håller allt för sig.

”You’ve got the word to change a nation but your biting your tongue. You’ve spend a lifetime stuck in silence afraid you say something wrong” Read all about it, part 3 av Emeli Sandé

När man lämnar allt åt sidan och väntar på att problemen ska lösa sig själv. När man minns allting och önskar att man kunde förändra det förgångna. Alla ord som blivit fel. Någonsin. Det slutar med att man blir tyst. Man vill inte säga något. Man är rädd för att såra någon och låter det vara.

”There where thing you never talked about” Ghost song av Urban Cone.

Sen blir man rädd för att ge någon annan problem. Så man höll sina egna tyvärr för sig själv. Man ville inte att någon annan skulle bli ledsen. Man ville inte nämna att något var fel. Man höll kvar dem inombords. Men det funkar inte. Man kan inte bevara dem själv och man kan inte låta dem vara.

”Don’t fool me, don’t fool the one you love
You need to, change directions” Déja vú av Urban Cone.

Sedan ler man ett oäkta leende som inte når ögonen på långa vägar. Man skrattar falskt. Man gör nästan allt för att dölja hur man mår. Det finns människor som genomskådar.

”Take these broken wings and learn to fly” Blackbird (glee versionen)  Från början av The beatles

Sedan kan man inte vara tyst. Då börjar man tala. Man talar och talar. Och berättar allt i detalj och får hjälp. Man blir stöttad. Man får hjälp. Och inser att man inte ska hålla tillbaka. Att om man håller allt för sig själv exploderar det och kommer ut till slut. Då det blir för tungt kommer allt ut. Och då blir det lättare.

Fly, fly, fly” In the End av The royal Concept.