Staden

Jag cyklade genom mitt Borlänge. Jag skulle till musikaffären nere på stan, kolla på lite mickar och bara hänga där. Efter gick jag vidare till peace & love caféet. Dem gör den godaste kladdkakan i hela stan och bara stället gör en lugn, lättad och avslappnad. Jag satt där och filosoferade. Egentid. Jag skrev ett blogginlägg. I huvudet. Varenda tanke. Varenda uppfattning av min stad som hade susat genom huvudet lika fort som jag susade på min cykel.

Jo jag cyklade fel. Ja. Inte fel som i att jag åkte vilse. Jag hittade bara inte vägen som skulle vara där. Som jag trodde fanns där. Där var bara bron som bara kan användas av fotgängare då det är trappor. Och där stod jag med min cykel. ”Hur tusan kan man cykla fel i Borlänge?” Jag vet inte. Varenda gata borde jag kunna efter min livslängd på denna plats, mitt lokalsinne är väll inte det bästa. Jag tittade mig runt. Åkte 20 meter till. Och hittade en tunnel. Jag hade aldrig sett den förr. Aldrig. Det var det som gjorde den så speciell. Staden som är så liten, som ingen känner till blev spännande. Vad är det mer som jag inte känner till? Tunneln ledde till andra delen av staden. Jag kom till musikaffären. Gick till Caféet. Filosoferade mig långt bort, någonstans mellan solen och månen, himmelen och jorden och dagdrömmar och verklighet. Kollade ut genom panoramafönstren. Såg staden med dem grå väggarna. Med borttvättat klotter som bleknat och sliten väggfärg. Tänker på festivalen. Som på sommrarna ger oss sådan glädje med musiken. Festivalen med samma namn som caféet. Peace and love.

Jag åkte även genom stan härom dagen igenom igen. En annan del för den här gången åkte jag bil. Jag upptäckte en affär. Den säljer vinylskivor och CD-skivor. Aldrig sätt butiken förut. Det känns som om jag blundat. Inte sett allt. Glömt bort att öppna ögonen för världen. Varit instängd. När det har blivit värre nu, men sedan blir bättre senare. Nu har jag bara upptäck. Öppnat ögonen som blundat som en sköld. För jag vill inte ha mer att tänka på. Det har ju inte fungerat. En fallen försvarsarme i mitt egna krig. Men det är tvärt om. Det får mig att kunna se allt på ett annat vis, ur ett perspektiv. Det får mig att kunna plocka undan alla mina huvudbryn vägen ett tag.

Min stad. Du får mig att öppna ögonen. Se det vackra i det lilla och upptäcka något i det mest välkända platserna.

Borlänge.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *