Like a train on their track #blogg100 #027

Jag sitter på ett tåg. Tåget ska till stockholm men jag går av i sala.

Solen lyser på utanför och ett vitt fält breder ut sig av snö. Det är lätt dimma utanför men inte för tät. Tåget går fort. Det känns fritt. Som att man kan åka vart som helst. Tågets luft är varm. Inte kvav men det är säkert nästan 30 personer i bara vagnen. En röst säger att nästa station är säter. Solen lyser in på mig. Det är bekvämt att resa med tåg.

Min pakning är tung. En väsa med kläder. En rygsäck med en dator som våger minst fem kilo (en gammal macbook). Och så har jag ju min kameraväska. Min kameraväska är lätt. Där i har jag bara kameran och ett objecktiv som redan är fastsatt på kameran. En laddare är också med.

Tåget sänker farten. Vi rullar sakta in till säters station. Det ända som låter är den där förskräkliga fläkten. Tåget börjar rulla igen.

Ännu ett fält kommer farande och en massa träd gör så att solen fimmrar.

Vad tänker jag när jag åker tåg? Jag tänker att jag kan komma vart jag vill. Jag tänker att jag, med många tågbyten kan åka genom ev värld. I alla fall världsdelen. En dag ska jag ska se världen men minnas mitt hem.

Det är trevligt att åka tåg. Det är fint att titta ut genom fönstret och att se skogar och åkrar. Det är en vacker upplevelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *