I spegeln ser vi oss.

Jag vill varna för att denna text innehåller mycket prat om vikt och ätstörningar och om du är känslig för detta innehåll så ber jag om ursäkt. Jag vill bara få samhället att ifrågasätta idealen som är så sjuka och så oerhört fel och skadar så många människor.

Idag åkte jag förbi en busshållplats. Om ni har stått på en busshållplats så vet du att det finns reklam där, för tv-program, för ICAs eget bröd och för barncancerfonden. Ett bra sätt att sälja då det är många som väntar ett antal minuter på bussen. Denna busshållplats är ”min” busshållplats. Jag väntar på 603:an varje morgon fem dagar i veckan vid den och den är precis vid min förra skola. En skola där jag vet att många väntar på bussen för att komma hem.

Men reklamen jag såg idag var annorlunda. Det var ingen reklam som sa att man skulle donera pengar för forskningen om cancer, och det var inget tv-program som skulle börja på tv3 eller ICA som berättade om sitt surdegsbröd. Det var en reklam för viktklubb.se, med en kvinna som stod framför sitt föredetta jag som hade kurvor och möjligen var kraftig. Kvinnan hade nu gått ner flera kilo och magen hade förlorat en del. Ett genialt koncept då för- och efterbilder ofta motiverar folk att träna, äta nyttigt och gå ner i vikt och då det står på reklamen att man kan välja den lätta vägen så gör man det. Viktklubb2

Men hur påverkar detta omgivningen? Hur påverkar detta oss som står vid den där busshållplatsen varje morgon och kommer se den bilden? Vi som redan känner idealen och vi som redan försöker att acceptera våra kroppar och inte förändra varje liten skavank som är fel.

Jag har alltid känt idealen. Jag har gråtit över min kropp redan när jag var 6 år gammal efter att en pojke sa att jag sprang långsamt pga. att jag var tjock. Jag har slutat äta 3 gånger i mitt liv för att jag ville bli smal och inte såg något annat sätt, men började äta igen efter att jag insåg hur korkat det var och efter att mina föräldrar pratade lite vett med mig. Men när man väl gör det finns inget vett, det finns inget annat än ens mål. Den ständiga vikthetsen från samhället som påverkar unga flickor och pojkar. Som står vid dem här bussplatserna varje dag, läser samma ord och ser samma människa stå och skaka hand med sitt gamla jag.

Vikthetsen är redan stor. Den generella statistiken för människor med ätstörningar i Sverige är 100 000. Det är 2 st Borlänge.

Ni minns nog Miss Skinny-kampanjen, när en webbshop för folk med endast size zero skulle öppna. Det visade sig sedan vara ett pr-trick från frisk&fri – riksföreningen för ätstörningar som ville skapa en debatt och få människor att prata om ätstörningar och förstå allvaret i dagens sjuka ideal. Detta skapade diskussioner, men fick också en negativ effekt och kunde vara utlösaren för många ungas matproblem.

Men hur tänkte viktklubb (eller aftonbladet som äger den)? Att det skulle få flera användare som betalade 99 kr i månaden? Ja, kanske. Men i vilken ålder? Kanske är det flickor som spenderar hela sin månadspeng på det, eller som går in för att läsa tips för viktnedgång.

Det fanns andra sätt att nå ut till målgruppen som viktklubb vill ha hos sig, men varför inte använda bussreklam? Det är enklast att nå ut till folk.

En vän till mig lägger upp bilder på instagram där det står att man dricker ett glas vatten till frukost, ett glas mjölk till lunch och ännu ett glas vatten till middag. Och sedan med den kaxiga kommentaren : ”Get used to it fat-ass”. Min vän gjorde inte bilden, hon hittade den förmodligen på tumblr, men hon la upp den som en påminnelse åt sig själv att inte äta. Jag pratade med henne, och hon förstod äntligen. Att hon är vacker, och att hon inte ska behöva bli sjuk bara för att samhället är sjukt med dess syn på kroppar.

De flesta har nog hört om ”Succédieten” 5:2. Det går inte att gå in på aftonbladet för att läsa nyheter utan att få ”Dem gick ner 19 kilo med 5:2” kastat i ansiktet. Det går ut på att man ska äta normalt 5 dagar i veckan och banta 2. Läkare rekommenderar det, så då måste det väll vara bra, eller? Men tänk om man lägger på en dag till? 4:3. En dag till? 3:4 Och ännu en? 2:5.

Dagens ideal är redan gigantiska. Unga människor råkar illa ut. Kraven som sätts, målen som sätts, kan till slut få fruktansvärda konsekvenser. Jag läser aftonbladet för nyheterna. Jag vill vet vad som händer i världen, utanför den där smockfulla bussen som jag är på till och från skolan. Jag vill inte läsa om dieter, viktminskning och hur man kommer i form. Det är inte därför jag är där.

Jag tränar, och jag försöker äta nyttigt. Det är det enda som kan hindra mig för att må dåligt över min kropp och jag känner att en bättre självkänsla är på väg. Jag mår bättre med mig själv, och det är det viktigaste. Inte hur många kilon jag tappar, inte hur många sitt-ups jag gör. Det viktiga är väll att leva ett långt, friskt och lyckligt liv.

Men vad var det som var fel med reklamen? Den når ut till fel personer. Även om många bilister kör förbi busshållplatserna så läser de inte på skylten. De som tar sig tid att faktiskt läsa på skylten är vi som står där varje dag och varje gång vi läser texten så kommer det präntas in i vårt huvud, att det finns ställen att förändra, och sätt att förändra. Även fast man är smal är det inte det man ser, och bara prat om vikt kan dra ner en till ett hål av ångest av mat och att man hoppar över lunchen. Så ett tips till viktklubb är att försöka göra reklam för rätt målgrupp och inte få mig eller någon annan att gråta över dennes kropp. Många gånger kan reklam få fler negativa effekter än positiva och med detta förstärks idealen. Ni hjälper folk med att få en hälsosam livsstil, men ni offrar också många unga som kan hamna i ett träsk av ätstörningar som kan vara svårt att ta sig upp ur. Så hitta ett annat sätt.

De ständiga jävla idealen om vikt, smalhets. Det börjar bli gammalt nu. Börjar inte ni också tröttna på det nu?

3 reaktioner på ”I spegeln ser vi oss.

  1. Be inte om ursäkt för att känsliga personer kanske tar anstöt av innehållet i din utmärkta text. Det är som om ett filmbolag skulle be mig om ursäkt för att filmen jag såg hade obehagligt innehåll. Helt onödigt alltså.

    Istället kan folk som läser din text, blir upprörda och inte lämnar en konstruktiv kommentar be om ursäkt för att de inte tog chansen att vara delaktiga i en viktig debatt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *