Kategoriarkiv: FOTON

Bubbles are everywhere.

bubblesbubblesJag är i Västerås stad! Med 140 000 invånare är det nästan tredubbelt så många som det är i hemtrakterna. Känns stort att vara här.

Denna stad är som mitt andra hem. Enda sen barnsben har jag varit här på somrarna. Jag har, för att vara ärlig, bättre lokal sinne här än någon annanstans. Jag vet exakt vart det bästa sushistället finns, espresso house och igår. Men jag går ändå runt som en virrig höna. Imorgon vankas sushi.

 

 

Dreamy bubbles are the best bubbles.

bubblesBubblesImorgon bär det av mot staden med stort V. Västerås. Där ska jag träffa bästa Vivi, det kommer bli så roligt. Sedan ska jag ut på landet till mina mormor och morfar för att ha det allmänt awesome med kusinerna. Ser fram emot den här veckan.

Nu ska jag ta tag i den här bloggen. Inte slänga in inlägg om vad jag ska göra och vad jag gjort. Jag ska börja skriva mera när tiden finns.

Men just nu finns ingen tid. Den har inte uppfunnits än.

 

Midsommar.

deeped och hans kamera

Pappa

midsommar

 

Det var min midsommar. Jag har inte bloggat på ett tag, ledsen för det. Jag ska heller inte säga att jag ska bättra mig. För när jag säger att jag ska blogga mera så blir det sällan så. Men uppdateringen har inte varit den bästa, jag har kanske inte haft tillgång till mina bilder, inte haft några bilder, ingen inspiration till att skriva något djupt, och så får det vara. Det är förmodligen (och förhoppningsvis) bara en tillfällig bloggtorka.

Hej på er, ses senare i veckan.

Men ögonen är vackra.

ögonPå detta foto vet jag att jag har onoppade ögonbryn. Jag vet att jag har finnar, blämmor och fläckar vid och ovanför näsbenet. Jag ser trött ut. Det är jag. Men jag bryr mig inte.

Idag har allt varit upp och ner. Mitt mörker har varit där och tryckt ner mig och ibland lättat och sedan blivit svårare. Allt har varit tungt som ett betongblock och att andetagen har fastnat i halsen. Men när det har blivit ljusare har jag faktiskt gett ifrån mig ett leende då och då. Men nu är mitt betongblock här. Och det får jag leva med tills min sten försvinner och det mörka och svarta tonar upp sig till ljusgrått.