Kategoriarkiv: DEBATT

Vi kommer alltid vara starkare tillsammans

Som de flesta som inte bor under en sten vet vid det här laget så har Donald Trump vunnit presidentvalet. Det som ingen trodde skulle hända, hände. Han som står och skriker, inte kan researcha sina “fakta” och han som erkänt att han brukar ta kvinnor på underlivet eftersom han är känd. Han som hotade Hillary med fängelse för ett brott hon inte är åtalad för om han blev president. Nu kan hans hot uppfyllas. För han vann elektorsrösterna i USAs konstiga valsystem som ingen annan än USA kan förstå hur det är ett demokratiskt system. Om det hade valt den vinnare med flest röster så skulle Hillary vunnit. Men nu kan inget göras, för han blev vald, och Hillary har bett sina supportrar under sitt tårdrypande tal igår att möta Trump med ett öppet sinne och ge honom en chans att samarbeta med demokrater. 

Buzzfeed publicerade en artikel med bilder på supportrar från båda sidor på deras reaktioner när de inser att deras kandidat antingen förlorar eller vinner. Dessa bilder träffade mig. Speciellt människorna som gråter över hur deras rättigheter kommer förloras om hans vallöften går igenom, hur de riskerar att förlora sina släktingar som kommer deporteras, hur de som älskar någon av samma kön kanske kommer förlora sin rätt till äktenskap. Mike Pence, vice-presidenten, vill spendera skattepengar på “gay conversion therapy”, alltså en gammal pseudoventenskaplig “terapi” som basically misshandlar homosexualiteten ur dig genom t.ex elchockar. Det finns inget bevis på att det funkar, för varför skulle det? Homosexualitet är lika naturligt som alla andra läggningar och det föds man med, det är ingen sjukdom. I USA, som är mer konservativ och religiöst betonat än Sverige, så finns det folk som är av den åsikten tyvärr.

Jag tror inte någon har känt sig så här sorgsen, hopplös och rädd som miljontals gör nu på grund av ett val. Världen sörjer (med undantag för typ Ryssland och republikaner). Världen sörjer över förlusten av mänskliga rättigheter, förlusten av ett framåtsträvande samhälle, att man inte längre kan lita på prognoser. Sörjer att en man som inte har minsta erfarenhet av politik väljs framför en kvinna som har både varit FLOTUS och Secretary of state. Världen sörjer.

John Moore / Getty Images
Drew Angerer / Getty Images

Trump vill också sluta finansiera planned parenthood och skärpa abortlagarna och även minska tillgången till preventivmedel och plan-B piller då han vill avskaffa obamacare som gör de flesta preventivmedel och aborter kostnadsfria. Planned parenthood utför också gratis mammografier, cellprovtagningar för att upptäcka cellförändringar i livmodern och även HPV-tester. Han vill avskaffa Obamacare, och därmed göra att ca 20 miljoner människor förlorar sin sjukförsäkring.

Bryan Anselm for BuzzFeed News

Trump har också sagt att han vill förbjuda abort och att kvinnor som gör abort ska straffas och att männen som är involverade ska inte behöva ta något ansvar. Han har också ändrat sin åsikt efter att folk har blivit upprörda av hans uttalande, och säger att det är läkaren som utför aborten som ska straffas. Men just denna fråga har han ändrat sin ståndpunkt 5 gånger på 3 dagar. Abort ska endast vara tillåtet om man utsatts för våldtäkt, incest eller om kvinnans liv är i fara, enligt Trump. Trump tror också att man gör abort i nionde graviditetsmånaden, och att man ”river ut bebisen ur livmodern” några dagar innan det ska födas. Detta är inte bara fel rent faktamässigt, då man i USA precis som i Sverige ytterst sällan utför aborter efter vecka 20 (18 i Sverige) men också ett sätt att skrämma folk till att tro på falsk information som skadar staten. USA har nu en president, som vill ta ifrån kvinnan rätten att bestämma över sin egen kropp, rätten till sin reproduktiva, sexuella och mentala hälsa. Rätten att göra en abort av ett foster som inte är en människa än, utan bara en 12 veckor gammal cellklump (91.4% av alla aborter i USA görs under första trimestern), rätten till att fortsätta leva livet som man vet det, eller ha en full utbildning innan man skaffar familj, eller rätten att inte vilja ha barn.

Bloomberg / Getty Images

En man som vill bannlysa muslimer från att komma in i USA (tillfälligt, tills de löst ”problemet”) har valts till president. Nu har detta vallöfte försvunnit från hans hemsida någon gång mellan den 8-9 november. Kanske insåg hans team att det skulle gå emot First Amendment som har varit en del av den amerikanska konstitutionen som varit lag sedan 1791 som talar för religionsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet, rätten till en fredlig demonstration och rätten till att föra klagomål mot staten och det är lite jobbigt att ändra på, krävs en del. Samma man har ifrågasatt föräldrarna till Humayun Khan, en krigshjälte som offrade sitt liv för att undersöka en bil som sedan sprängdes i luften vid ett självmordsattentat i Irak där han var officer inom den amerikanska militären. Han offrade sitt liv för de hundratals militärer som satt i en matsal några hundra meter bort. När hans föräldrar då ifrågasatte Donald Trumps vallöfte om att banna muslimer, och berättade att deras son offrat sitt liv för USA, ett land han älskade. Trump sa att det var Clintons talskrivare som skrivit talet och sa att modern var förtryckt eftersom hon var tyst.

Trump vill bygga en mur på gränsen mellan USA och Mexiko, som är 320 mil lång, som han tänker tvinga mexikanerna betala. Han har sagt att Mexiko ”skickar” immigranter som smugglar knark, begår brott och är våldtäktsmän. Han vill skicka tillbaka de 11 miljoner illegala invandrare som sökt sig till USA för ett bättre liv, utan kriminalitet, droger och korrupta regeringar. Han kommer inte bara göra barn föräldralösa och att den privata sektorn (där hans företag inkluderas) skulle gå back miljarder pga. förlorad arbetskraft, så skulle det kosta staten 400-600 miljarder dollar att utföra det.

Peter Summers / SWNS

Han vill återinföra stop-and-frisk, den nye presidenten. Inte för att det någonsin har tagits bort. I New York tillexempel, Trumps hemstad, så har man sett en minskning bland morden, samtidigt som stop-and-frisk-aktioner (stoppa och kroppsvisitera) har minskat med 74 % sedan 2011. Problemet med stop-and-frisk systemet är att 90% av de som stoppas är afro-amerikaner och latinamerikaner. De få procent som var ”skyldiga” har sedan åtalats för marijuana-innehav och inte vapen, som Trump påstår. Stop-and-frisk har kallats okonstitutionellt, vilket det inte är rent tekniskt men då det nästan bara är minoriteter som utsätts för detta och ständigt förminskas och ses som kriminella så är det ju inget bra system, vilket de insett i new york.

När KKK berättade om sitt stöd för hans politik tog han inte avstånd, USAs justitiedepartement har vid ett antal tillfällen på 1970-talet stämt Trump för att ha gett andra hyresvillkor och vägrat hyra ut till afro-amerikaner. Eller hur han har förklarat att afro-amerikaner och latinamerikaner bara bor i ”the inner cities”, och pratar inte om de som tagit sig upp ur det segregerade samhälle och klassklyftorna som USA har stannat i ända sen USA hade ett apartheidsystem och slaveriet. Trump pratar inte om de 52,9% av afro-amerikaner har en högskoleutbildning eller att afro-amerikanerna har ökat i inkomst. Det är tack vare deras kamp för att ha samma möjligheter, inte tack vare folk som Trump.

James Gourley/REX/Shutterstock
Chris J Ratcliffe / Getty Images
Carlos Barria / Reuters

Men är det verkligen Trump som skrämmer oss? Är det verkligen Trump som gör oss gråta, skrika och tappa tron? Eller är det vetskapen om att en stor del av de runtom oss sympatiserar med hans ord och han åsikter. Att de runtom oss, även oss i Sverige, skulle rösta på en man som är anklagad för otaliga sexuella ofredanden, en man som erkänt sexuella ofredanden, en man som ljuger om faktan, och att de runtom dig äter lögnerna lika lätt? Att de runtom oss alla röstar på han trots vetskapen om att han kallade en tidigare miss Universe ”miss piggy” då han ansåg att hon var ”fet” och ”miss hushållerska” då hon var latinamerikan. Att de inte blir äcklade av hur han säger i en intervju att han skulle dejta Ivanka om hon inte var hans dotter. Jag tror att den största är rädslan för mänskligheten. Hur den har visat att det finns inga gränser för vad du får säga om du vill nå den högsta positionen i världen och bli den mäktigaste mannen i världen. Det som skrämmer dig och mig är att 60,085,445 människor röstade på mannen som sa att om han vann skulle han sätta hans motståndare i fängelse. Något som diktatorer brukar göra.

Jack Taylor / Getty Images

Samtidigt så känns det som ett steg bakåt, att så många lagar riskerar att upphävas, så många rättigheter riskerar att förloras. Om det mäktigaste landet i den fria världen tar ett steg tillbaka, gör resten det också.

Jag är rädd. Jag är rädd för vad det har sänt för signaler. Jag läser om hur Trumps retorik används i skolor och hur man sett en ökning av rasistiska kränkningar bland barn. Barn som får höra att de ska åka tillbaka till mexikanska gränsen, blir kallade terrorister, att de ska åka hem. Barn. Barn får lära sig att de får säga och göra vad de vill, för barn gör inte som du säger, barn gör som du gör. Jag är rädd att vi har förstört deras etik och moral i sån här tidig ålder.

Jag är rädd att en man som han har kärnvapenskoderna. Jag är rädd för deras skull, barnen som kommer hem från skolan och undrar om tredje världskriget kommer börja nu eller om de kommer bli föräldralösa när deras föräldrar deporteras.

Shannon Stapleton / Reuters

Men jag är inte ensam om att vara rädd, och jag har en gnista hopp.

IBL/REX/Shutterstock
Stephen Lam / Reuters

Därför att de 60,514,839 människor som röstade på Hillary finns. De som röstade, trots att vissa inte höll med om allt hon sa, trots mailskandalen, trots all skit hon fick, trots lunginflammationen som skapade oro, trots FBIs dåliga och misstänksamma timing. För de människorna var villiga att se en ljusare morgondag. En morgondag där alla enskilda individer utgör ett starkt land. För till skillnad från Trumps valslogan (”make america great again”, Amerika har aldrig varit ”great”) så stämde Hillarys. För vi är starkare tillsammans. Trots våra olikheter så röstade dem, och vi andra (jag i alla fall) hoppades (och satt uppe i 36 timmar för att följa varje steg i valet) på att en kvinna med erfarenhet och lite jävlar anamma vinner mot hatet. Därför att trots alla prövningar så har hon inte backat. Hon har inte skrikit falska saker om att hennes motståndare har bildat IS eller är ”nasty”. När Michelle Obama kampanjade för Hillary Clinton myntade hon uttrycket ”when they go low, we go high”, och det uttrycket tycker jag att Hillary har hållit fast vid till slutet. För när Trump vann, accepterade hon det, som vi alla förväntat oss. Men hon bad oss också ge honom en chans, därför att om han är den elektorerna vill ha, accepterar vi det. Därför att hon tror inte att systemet är riggat. Om någon vet hur systemet fungerar så är det hon, för hon har varit en del av det politiska systemet i många år.

Trots att detta valet har delat alla och har skapat en större klyfta än någonsin i USA, så har det ändå visat oss en sak: att vi kommer ta oss upp igen. Om hon kan ta alla de slag hon har gjort och ändå vinna majoriteten av rösterna så finns det hopp. Om 4 år så kommer det vara ett till val om USA ens står kvar då (skämtar) och då kommer någon av de som röstade på den första kvinnliga presidentkandidaten stå där och utmana Trump & Co. Det ända vi kan göra nu är att fortsätta kämpa och visa vårat missnöje. För det är vår rätt, både de i USA, och supportrarna i Sverige. Så ni som klagar på demonstrationerna, så har jag förklarat tidigare att det är en av de demokratiska rättigheterna (gör det bara fredligt). Men jag tror att detta nederlag kommer ena oss. För vi är starkare tillsammans. Det ska vi minnas, vare sig vart vi bor.

Noah Berger / Reuters
Noah Berger / Reuters
Max Whittaker / Reuters

Vill du snacka med mig, klaga lite eller bara följa mig? Twittra

Det skulle kunna vara din son.

Det skulle kunna vara din lilla son som ligger där vid vattenbrynet.

Det skulle kunna vara ditt barn, din ögonsten, det finaste du har.

Det skulle kunna vara ditt käraste barn, som har spolats upp död på stranden.

Men det är det ju inte. Ditt barn sitter bredvid dig och ritar en teckning på något du inte är helt säker på vad det ska föreställa. Ditt barn som är helt och rent, med ett jollrande skratt och som du sett växa upp i ett tryggt hem i trygga, hela och fina Sverige.

Ditt barn har ju mat på bordet varje dag, går på dagis. Det värsta som har hänt ditt barn är att hens marsvin har dött eller cykel blivit stulen. Ditt barn kommer hem varje dag efter att ha lekt med sina kompisar ute i lekparken och ditt barn kommer hem varje dag från skolan. Ditt barn kan gå på cykelvägen till skolan utan att du behöver oroa dig för att hen ska bli sprängd i luften av en bomb eller skjuten av IS.

Du och ditt barn har en jävla tur. En jävla tur att din familj bor i Sverige. Om du är etniskt ”svensk” så har du ännu mer tur. För du behöver inte stå ut med främlingsfientlighet och du behöver inte oroa dig över utvisning eller att få ett uppehållstillstånd. Du behöver inte leva med rasism varje dag och SD vill inte skicka ”hem” dig. Du har privilegiet.

Men pojken på stranden hade inte tur. Pojken som låg där livlös på stranden, uppspolad av vågorna, föddes i Syrien. Pojken på stranden, dog när han var 3 år. Kanske lika gammal som ditt barn. Alan Kurdi drunknade som 3 åring den 2 september 2015. Ett barn vars liv inte änns börjat, ett barn som om han hade fötts i Sverige skulle ha gått på dagis och åkt till BR varje helg, som hade fått bada i badkaret hemma, istället för att drunkna i det djupa kalla vattnet utanför turkiets kust. Alan hade inte tur. Smugglaren hoppade av och lät de 12 personerna på den lilla båten klara sig själva. Den förliste, inte så oväntat, och Alan, hans bror och mamma drunknade i de höga vågorna.

källa: Aftonbladet
källa: Aftonbladet

Pojken på bilden ovan, som ser ut som vilken pojke som helst, är död. Han är död eftersom att han var tvungen att fly från sitt hemland. Han är död eftersom att det inte finns några legala vägar till en säker plats, när deras liv var i fara varje sekund.

Men pojken där på stranden ville bara komma åt dina skattepengar, ellerhur? Du ville hjälpa dem på plats, för dem får ju inte komma här och ”befläcka” ditt vackra land med sin kultur. Pojken som inte längre andas ville ju bara leva på bidrag, ellerhur? Han ville ju bara leva på dina pengar!

Din äckliga egoistiska jävel.

Allt pojken som ligger där på stranden ville ha var en framtid. Möjligheten till ett liv utan krig och svält. Om han och hans familj kunde ha stannat i Syrien så skulle de ha gjort det. De var antigen att fly eller dö.

Men den där pojken, pojken som ligger där på stranden, Alan han kunde ha varit din son. Om du hade fötts 476,3 mil bort från din säkra tillvaro i Sverige.

Det skulle kunna vara ditt barn som ligger död på stranden. Det skulle kunna ha varit du som behövde leva med samma smärta som Alans far, Abdullah. ”Mitt liv är slut nu”; så skulle du också tänka. Om det vara din son som låg där på strandkanten, om du hade förlorat de käraste du hade, om du hade förlorat din ögonsten som nu ritar en blandning av en elefant och en giraff.

Alan hade inte samma tur som du. Så tänk om nästa gång du vill skicka tillbaka flyktingarna till deras raserade hus och deras döda släktingar.

”Åk tillbaka barn! Ni har bara sett er egen mamma bli skjuten och överlevt en omöjlig resa över medelhavet. Men vi har faktiskt riktiga problem”.

Så när du funderar över om du och dina barn ska äta köttfärsås och spagetti eller makaroner och korv till middag, så kan du faktiskt också tänka på dem som inte hade den turen att välja och sluta med dina äckliga rasistiska påhopp och sluta hålla med SD.

För barnet där på stranden, skulle ha kunnat varit ditt.

källa :AP
källa :AP

När SD vann

Sverige. Vad fan tänker ni med?

Jag skäms över att ha svenskt ursprung, och jag skäms över landet jag föddes i. Jag skäms över faktumet att 801178 stycken av Sveriges befolkning röstade på ett parti som är så fyllt av hat och fientlighet. Det är rent ut sagt pinsamt.

Sverigedemokraterna fick 12,86% av rösterna. Det faktumet. 12,86% av Sverige vill inte ha min bästa vän eller hennes familj. De vill inte ha mig, pga faktumet att jag är bisexuell, för det tillhör inte heteronormen och om jag i vuxen ålder någonsin skulle få för mig att villja ha barn med någon som biologiskt är av samma kön, så ska jag inte få det. För, jag citerar:

”Detta är orsaken till att vi motsätter oss statligt sanktionerad
adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa
grupper.”

För att enligt SD så betyder ensamstående och homosexuella att barnet inte får en bra uppväxt, för att då har inte barnet en så kallad ”kärnfamilj”. Eller:

”Vad är det som säger att den s k normaliseringen slutar med att bi- homo- och transpersoner skall normaliseras? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala.” – Björn Söder

 
Att svenska folket accepterar denna diskriminering och dessa påhopp mot människor gör mig mörkrädd. Att svenska folket accepterar att ett främlingsfientligt parti fick 12,86%. Att SVENSKA FOLKET RÖSTADE på ett parti som vill tillbaka till ett utrotande, bortförande och ett diskriminerande av MÄNNISKOR. Faktumet att SD anser sig ha rätt att skita i det som kallas ”mänskliga rättigheter”. Faktumet att ca 18% i min hemstad röstade på detta parti. Detta parti utan hjärta, mänsklighet eller en hjärna.

När jag träffar en person som förespråkar Sverigedemokraterna blir jag inte bara arg, för att den människan varken accepterar mig eller någon annan som inte anses ”svensk-” eller ”hetero” nog, jag blir ledsen. För den människan vill få bort dem människor som flytt genom hemska förhållanden, som kanske sett sin mor bli skjuten eller sitt syskon dö. Att komma till ett land utan att kunna kommunicera eller utan familj. Hur i helvete skulle DU som röstade på SD känna om du var i deras sits? Att komma till ett land där 12,86% inte vill ha dig där. Eller att du i hela ditt liv kämpat med att samla mod och berätta din sexualitet men sedan får höra att din kärlek jämförs med pedofili. Att din kärlek till en människa av samma kön eller din identitet är fel.

När SD vann, och fick störst antal nya röster, sänktes ett mörker över Sverige. Ett mörker som visar vilket omänskligt och rent idiotiskt samhälle vi bor i. Den sorgen jag och så många andra känner över att människor inte accepterar varann. Den sorgen som visar att massmorden som utfördes för närmare 75 år sedan inte har lärt människor någonting.

När SD vann, insåg jag att rasismen är större än någonsin och flödar i vårt land. När SD vann, insåg jag hur viktigt det är att sprida kärlek och budskapet om en värld fylld med acceptans och tolerans.

Men när Sverigedemokraterna vann, då tappade jag hoppet.

Varför mens är ett av mina dagliga samtalsämnen.

Det är skamligt, pinsamt, äckligt.

Man bör inte prata om något så personligt som mens. Man ska möjligen berätta för sin mamma när man har fått sin första men sedan så är det fel och det ska hållas hemligt och ingen ska märka. Nej, usch och fy för det mest normala på jorden.

Jag och mina vänner diskuterar det ständigt. Vilka bindor vi anser funkar bäst, hur våran mensvärk vill ta våra liv och försöker övertala någon att köpa choklad när vi är luspanka. För oss är menstruation det mest naturliga samtalsämnet.

Och det är ju det, det mest naturliga i hela världen. Hälften av världens befolkning lever med det en gång per månad. Men precis som det kvinnliga könet förtrycks, så förtrycks även våran mens. Den där mensen som du inte skulle finnas utan.

Det är ganska simpelt. Tack vare den där mensen, så finns vi. De cirka 7 miljarder människorna som finns just nu, och de som föds just nu är en menstruation grunden. Varför ska vi hålla tyst om den? Varför ska vi hålla käft och sluta klaga? Nej, det är vi som lever med att blod sipprar ut genom våran kroppsöppning. Det är vi som behöver köpa bindor, tamponger och övriga mensskydd. Det är vi som knappt kan stå upp av smärta vissa dagar. Detta återkommer dessutom en vecka per månad. Men nu klagar jag bara. Men vi hanterar det.

Fan vad sura vi blev. Nu måste vi ha PMS.

Eller, så blev vi faktiskt arga på dig, det du säger kanske irriterar oss, dina sexistiska kommentarer gör oss förbannade, och sedan lugnar vi oss. Vet du varför?

Vi har ingen rätt till våra kroppar. Så kom igen! gå och ta lite vett ja! Det är ju bara vi som kommer må skit över det och behöva betala dig för det.

Jag tänker då inte ge dig några pengar. Jag tänker inte stå ut med detta.

hon gav igen

”Men sluta klaga, du har det jättebra! ”

Anser du att detta är att ha det bra? Att en kvinna döms till dagsböter efter att ha försvarat sin kropp? Och att jag varje dag får höra kommentarer om min kropp, att jag är sur för att jag har pms och att man inte ska bry sig för jag ”överreagerar”.

Vet du. Jag är jävligt stolt över min mens. Och visst kan den vara pissjobbig ibland (inte jobbigare än patriarkatet då) så är jag jävligt stolt. Och jag kommer kämpa till den dagen det anses okej att prata om det och den dagen alla är jämlikar.

Tror du detta fortfarande bara handlar om mens? Tänk igen.

Vi gör val, men vi får inte välja

Den 14 september i år är det riksdagsval för alla som är 18 år fyllda. Om du inte vet vad det är så borde du nog jobba hårdare på SO-lektionerna. Det ska då väljas en ny regering, eller låta en annan ta över. Om Alliansen eller de röd gröna ska styra och vilka som ska sitta i riksdagen. Demokrati kallas det när folket får välja, rösta. Demokrati är det mest fantastiska som finns och det som visar alla människors värde och mänskliga rättigheter.

MEN. Resten av oss? Vi som sitter här tålmodigt och väntar på våran tur att förändra samhället och få vara med och styra dess utveckling. Vi som sitter här och rullar tummarna i 18-22 år. Är det bara jag som känner att vi inte har något att säga till om? Att våra diskussioner tystas i skolor och att vårt tyckande trycks undan? Vi har också en del i samhället. Det är vi som går i skolorna, det är vi som går på gatorna och det är vi som är framtiden. Hur blir det med det politiska intresset om vi inte får ta del av det hela i yngre ålder?

Den 14 september är det val. Jag är 12, ska fylla 13 år. Jag får inte rösta. Det är förståeligt ibland. När man läser jämnårigas facebookinlägg om hur förjävligt deras liv är eftersom att deras locktång gick sönder. Man måste förklara för större delen av dem mellan 10-15 år vad feminism är. Jag kanske inte är en så kallad genomsnittlig 12 åring som har läst oändligt många böcker och som faktiskt skriver annat i sin blogg än om vad man har gjort under dagen. Jag kan många gånger anses som en ”no lifer”.

MEN. Om jag hade möjligheten att säga något om valet så skulle jag göra det. OM jag hade möjligheten att förändra samhället skulle jag göra det och jag vet att många andra i min ålder och uppåt skulle göra det. ÄVEN fastän att vi är hormonstinna tonåringar som är katastrofalt vilsna många gånger. Jag säger inte att jag tycker att vi ska få rösta i den här åldern, men man borde sänka till 16 år, jag säger också att vi ska få diskutera politiken, ha ett sätt att bli hörda, ha omröstningar i skolor.

Jag har stoppats från att diskutera flera gånger. Folk, lärare har sagt åt mig, när jag försöker argumentera för min sak, diskutera, förändra och sprida mitt engagemang. Jag är inte den enda som vill förändra samhället i min ålder. Men då får även ni som är myndiga ställa upp och lyssna på vad vi har att säga.

Jag frågade några vänner på Kik-messenger, en gratis app för gratis chattmeddelanden. På vissa står inte deras namn då många skriver i meningar, citat osv. En av dem är Vivi, som jag skrev ”Är du feminist?” med.image (2)bild (1)

Fick inte med hela konversationerna.

Jag frågade alla samma fråga: ”Om du hade möjligheten att välja i valet, i den åldern du är nu, skulle du göra det?” Jag frågade även vad de skulle vilja förändra men fick inte med allas svar.

imageimage (1)

Jag skulle välja och jag skulle vilja förändra så mycket att det inte får plats i det här inlägget. Men vi får ju inte välja, och vi får ju inte diskutera så ofta heller.

Dit jag ville komma med det här blogginlägget var att vi faktiskt också har saker att säga till om. Vi är mitt ibland era val, så låt oss också säga till om det. Låt oss diskutera i klassrummen, uppmuntra oss att delta i argumentationer, att delta i diskussioner. Vill ni ha en stark  framtid? Här är vi, men ni får göra lite själva också.

Den 14 september är det val.

Tydligen kommer ingen kille någonsin gilla mig…

Därför att jag inte har det som killar söker efter i tjejer, i alla fall enligt några killar som gjorde en youtubevideo där de berättade om vad killar söker. Videon har tagits bort av användaren efter många kommentarer och videosvar om deras… idioti.

Jag passade inte in bland normerna. Enligt dem ska man vara kort. Jag är lång. Man ska vara lugn och tyst och inte ta för sig och delta så mycket i diskussioner bland deras vänner och allmänt. Jag är det vanliga jaget, som kan prata, diskutera och skratta högt bland människor. Men de säger också att man ska vara rolig och att man ska underhålla dem. Man ska inte vara för svår att få men inte för lätt. Man ska inte vara högljudd eller knäpp. Man ska ha fint, saltsprejat hår och ett fint leende. Man ska byta hårstil varje dag. Man ska ha en personlighet, en talang och man ska sporta.

Har dessa pojkar hört talas om kärlek? Eller ser de bara det materiella och vilka fördelar de får och vad som gynnar dem bäst? Kärlek handlar om att känna något för en person, och att var kär är att förbise personens brister och fördelar och kunna känna något så starkt genom känslor. Ska man behöva förändra sig för att någon ska känna något för en? Ska man behöva saltspreja håret, böja sig ner för att se kort ut, hitta en pose som får leendet att se stelt men bra ut, stänga inne sina känslor och sina högljudda skratt och tjut när man är glad och hålla inne på sina åsikter när det är något man inte tycker om?

Jag skulle inte kunna andas. Jag skulle inte kunna stå upp, jag skulle vara så nedtryckt, förödmjukad. Jag skulle få syrebrist, svimma, för jag skulle inte klara av att inte skratta hejdlöst, göra konstiga miner med mina vänner och göra knäppa saker och vara mig själv. Men jag vill inte förändra mig bara för att 3 killar på youtube säger det. Detta lurar i en massa tjejer som är så förälskade i tanken på kärlek att de inte duger och måste förändra sig och följa dessa killars önskemål på hur vi ska se ut och bete oss.

Jag skulle kvävas om jag inte var jag. Jag skulle få ont i ryggen av att dölja mina 176-178 cm och jag skulle aldrig tillåta mig själv att förändras för att någon annan skulle tycka bättre om mig då.

Men hörni. Lyssna inte på vad någon säger till er om hur ni ska vara, varken på youtube eller någon annanstans här i världen. Jag vet att det låter så oerhört klishé men ni får för tusan leva med det. Om ni ska finna kärleken i någon och om den ska finna kärleken i dig så ska man väl ändå finna kärleken i det äkta?

Men en dag kanske…

I spegeln ser vi oss.

Jag vill varna för att denna text innehåller mycket prat om vikt och ätstörningar och om du är känslig för detta innehåll så ber jag om ursäkt. Jag vill bara få samhället att ifrågasätta idealen som är så sjuka och så oerhört fel och skadar så många människor.

Idag åkte jag förbi en busshållplats. Om ni har stått på en busshållplats så vet du att det finns reklam där, för tv-program, för ICAs eget bröd och för barncancerfonden. Ett bra sätt att sälja då det är många som väntar ett antal minuter på bussen. Denna busshållplats är ”min” busshållplats. Jag väntar på 603:an varje morgon fem dagar i veckan vid den och den är precis vid min förra skola. En skola där jag vet att många väntar på bussen för att komma hem.

Men reklamen jag såg idag var annorlunda. Det var ingen reklam som sa att man skulle donera pengar för forskningen om cancer, och det var inget tv-program som skulle börja på tv3 eller ICA som berättade om sitt surdegsbröd. Det var en reklam för viktklubb.se, med en kvinna som stod framför sitt föredetta jag som hade kurvor och möjligen var kraftig. Kvinnan hade nu gått ner flera kilo och magen hade förlorat en del. Ett genialt koncept då för- och efterbilder ofta motiverar folk att träna, äta nyttigt och gå ner i vikt och då det står på reklamen att man kan välja den lätta vägen så gör man det. Viktklubb2

Men hur påverkar detta omgivningen? Hur påverkar detta oss som står vid den där busshållplatsen varje morgon och kommer se den bilden? Vi som redan känner idealen och vi som redan försöker att acceptera våra kroppar och inte förändra varje liten skavank som är fel.

Jag har alltid känt idealen. Jag har gråtit över min kropp redan när jag var 6 år gammal efter att en pojke sa att jag sprang långsamt pga. att jag var tjock. Jag har slutat äta 3 gånger i mitt liv för att jag ville bli smal och inte såg något annat sätt, men började äta igen efter att jag insåg hur korkat det var och efter att mina föräldrar pratade lite vett med mig. Men när man väl gör det finns inget vett, det finns inget annat än ens mål. Den ständiga vikthetsen från samhället som påverkar unga flickor och pojkar. Som står vid dem här bussplatserna varje dag, läser samma ord och ser samma människa stå och skaka hand med sitt gamla jag.

Vikthetsen är redan stor. Den generella statistiken för människor med ätstörningar i Sverige är 100 000. Det är 2 st Borlänge.

Ni minns nog Miss Skinny-kampanjen, när en webbshop för folk med endast size zero skulle öppna. Det visade sig sedan vara ett pr-trick från frisk&fri – riksföreningen för ätstörningar som ville skapa en debatt och få människor att prata om ätstörningar och förstå allvaret i dagens sjuka ideal. Detta skapade diskussioner, men fick också en negativ effekt och kunde vara utlösaren för många ungas matproblem.

Men hur tänkte viktklubb (eller aftonbladet som äger den)? Att det skulle få flera användare som betalade 99 kr i månaden? Ja, kanske. Men i vilken ålder? Kanske är det flickor som spenderar hela sin månadspeng på det, eller som går in för att läsa tips för viktnedgång.

Det fanns andra sätt att nå ut till målgruppen som viktklubb vill ha hos sig, men varför inte använda bussreklam? Det är enklast att nå ut till folk.

En vän till mig lägger upp bilder på instagram där det står att man dricker ett glas vatten till frukost, ett glas mjölk till lunch och ännu ett glas vatten till middag. Och sedan med den kaxiga kommentaren : ”Get used to it fat-ass”. Min vän gjorde inte bilden, hon hittade den förmodligen på tumblr, men hon la upp den som en påminnelse åt sig själv att inte äta. Jag pratade med henne, och hon förstod äntligen. Att hon är vacker, och att hon inte ska behöva bli sjuk bara för att samhället är sjukt med dess syn på kroppar.

De flesta har nog hört om ”Succédieten” 5:2. Det går inte att gå in på aftonbladet för att läsa nyheter utan att få ”Dem gick ner 19 kilo med 5:2” kastat i ansiktet. Det går ut på att man ska äta normalt 5 dagar i veckan och banta 2. Läkare rekommenderar det, så då måste det väll vara bra, eller? Men tänk om man lägger på en dag till? 4:3. En dag till? 3:4 Och ännu en? 2:5.

Dagens ideal är redan gigantiska. Unga människor råkar illa ut. Kraven som sätts, målen som sätts, kan till slut få fruktansvärda konsekvenser. Jag läser aftonbladet för nyheterna. Jag vill vet vad som händer i världen, utanför den där smockfulla bussen som jag är på till och från skolan. Jag vill inte läsa om dieter, viktminskning och hur man kommer i form. Det är inte därför jag är där.

Jag tränar, och jag försöker äta nyttigt. Det är det enda som kan hindra mig för att må dåligt över min kropp och jag känner att en bättre självkänsla är på väg. Jag mår bättre med mig själv, och det är det viktigaste. Inte hur många kilon jag tappar, inte hur många sitt-ups jag gör. Det viktiga är väll att leva ett långt, friskt och lyckligt liv.

Men vad var det som var fel med reklamen? Den når ut till fel personer. Även om många bilister kör förbi busshållplatserna så läser de inte på skylten. De som tar sig tid att faktiskt läsa på skylten är vi som står där varje dag och varje gång vi läser texten så kommer det präntas in i vårt huvud, att det finns ställen att förändra, och sätt att förändra. Även fast man är smal är det inte det man ser, och bara prat om vikt kan dra ner en till ett hål av ångest av mat och att man hoppar över lunchen. Så ett tips till viktklubb är att försöka göra reklam för rätt målgrupp och inte få mig eller någon annan att gråta över dennes kropp. Många gånger kan reklam få fler negativa effekter än positiva och med detta förstärks idealen. Ni hjälper folk med att få en hälsosam livsstil, men ni offrar också många unga som kan hamna i ett träsk av ätstörningar som kan vara svårt att ta sig upp ur. Så hitta ett annat sätt.

De ständiga jävla idealen om vikt, smalhets. Det börjar bli gammalt nu. Börjar inte ni också tröttna på det nu?

Är du feminist?

Jag och Vivi skrev denna text. Läs noga.

Är du feminist? Venne, får man till svar. Okej vänta lite här nu, så du vet alltså inte om du vill ha samma rättigheter som män? Du vill alltså inte kunna få lika lön som dina manliga arbetskamrater inom samma yrke, fast du har samma erfarenheter och kunskaper? Du vill alltså inte få dina åsikter hörda? Svarade du ”jo” på dessa frågor? Gratulerar då är du feminist! Fortfarande inte lika övertygad? Läs denna texten, och bestäm sedan.

Att vara feminist innebär inte att du hatar alla män och vill döda dem. Det innebär att du vill behandlas likadant. Vi feminister hatar inte männen, vi hatar att kvinnor inte behandlas lika. För det första har kvinnor inte valt att vara kvinnor. Varför ska vi straffas för det? Kunskapen om feminism bland unga är alldeles för liten. Det är vi unga som är framtiden! Vi lär oss för lite om feminism i skolan. Nu tänker vissa som läser det här: ”Vadå att kvinnor har det sämre? Vem är det som jobbar hela dagarna för att tjäna pengar?” Okej, för det första. Vi kvinnor har inte alltid valt att stanna hemma. För det andra så även om vi jobbar så tjänar vi inte lika mycket som män. Kollar man statistiken blir man förskräckt. Varför tjänar män mer? Kvinnor måste i 40 år köpa mensskydd, piller och värktabletter, bära på en bebis i 9 månader (och under den tiden äta dubbelt så mycket), och tjänar ändå mindre. Har vi valt detta? Nej. Varför betala för något som man själv inte valt? Vissa flickor i andra delar av världen för inte ens gå i skolan. Av en enda anledning. De är flickor.

Män är mycket, mycket mer sällan offer för våldtäkt, över 90% av offren är kvinnor. I landet Kongo våldtas kvinnor hela tiden. Doktor Muwege får dagligen patienter, skadade på alla sätt. Så här berättar han om vad männen gör mot hans patienter till Läkartidningen: ”Hugger huvudet av maken och lägger det på kvinnans bröstkorg under våldtäkten, tvingar den våldtagna att sitta på glödande kol, kastar syra över underlivet, skär sönder brösten, värmer en plastflaska över öppen eld och kör upp den i slidan.”

Kvinnor, eller människor över huvudtaget borde inte behöva vara med om sånt här. Kongo är ett av världens fattigaste land, det är krigshärjat och mer än två miljoner flickor och kvinnor har blivit våldtagna. I Kongo är det farligare att vara flicka än soldat skriver Läkartidningen. Många barn har varit tvungna att se på när deras mammor våldtas och dödas. Fastbundna och hjälplösa. Vi spyr, världen är så jävla äckligt orättvis. Man vill skrika rätt ut när man läser om detta. Man vill gråta sig sönder och försöka få världen att förändras. Men vad hjälper det? Männen har ju makten där, i krigets Kongo. Männen har stor makt över resten av världen också. Kvinnors åsikter spelar ingen roll alls där. De betyder lika lite som våldtäktsmännen bryr sig om hur många liv de har förstört. Ingenting. Männen har makt överallt, såsom i klassrummet som i världen.

Har ni hört om flickan Malala? Hon är idag 16 år och kommer från distriktet Swat i Pakistan. När hon var 11 år började hon skriva dagbok för BBC under ett anonymt namn. Där skrev hon att skolorna för flickor sprängdes av Talibanerna som övertagit staden, kvinnor fick inte gå till köpcentrumet. Malala började att dokumentera hennes liv, hon kom ut med sitt namn och kämpade för flickors rätt att gå i skolan och utbildas. Hon sköts i huvudet på sin skolbuss, av en maskerad man. Hon överlevde, och i år nominerades hon till nobels fredspris, har träffat Barack Obama, och blivit en sån stor förebild för så många. För oss, som egentligen har det väldigt bra, men vill strida för att världen ska bli en bättre plats för alla.

Visste du om att när Amandas mammas farfar gick i skolan (han är 92 år nu) så fick flickor bara gå i skolan tills årskurs 7? Sedan skulle de vara hemma och städa, laga mat och bli en husmor. De fick bara leva med det, de föddes ju som kvinnor! Sverige har kommit långt sedan dess, men bara att veta att för mer eller mindre 80 år sedan så var det så. Att veta att i Sverige, som av många kallas “världens mest jämställda land” har det varit så här. I resten av världen kan det vara som det var för oss för 80 år sedan. Och för det landet, kan det ha varit en stor förändring.

Men det är lite jämfört med omvärlden. I Kina, för inte så jättelänge sedan var alla mammor tvungna att packa/binda in sina döttrars fötter så hårt att tårna bröts av helt. Detta var för att flickorna skulle stanna hemma och städa, tvätta och stå i köket medan männen skulle ut och jobba. Det var nästan en lag, den som inte gjorde så var det ingen som gifte sig med. Mammorna, som själva även hade bundna fötter, fick göra det själva på den 5 till 7-åriga dottern, fick strunta i att dottern grät och protesterade, var tvungen att binda ihop de små fötterna på det oskyldiga barnet. Vivis gammelmormor hade fötterna ihoppackade ett tag. Som tur var togs lagen bort och hon kunde ta bort det. Men tårna var redan avbrutna. Och allt detta, på grund av ojämställdheten. I vår äckligt ofredliga värld. Allt detta av samma anledning, att man är en kvinna.

I klassrummen förväntas vi flickor att hålla pli på de busiga killarna. När man skulle byta plats i klassrummet var det kille, tjej. Även i ung ålder. Vi fick uppdraget att hålla tyst på dem. För vi var flickor, vi var de fina flickorna, vi var de där som skulle göra bra ifrån sig. Flickor ska se efter killarna, vi är födda som männens tjänare. Vi har inget val, världen tar det som en självklarhet. Normer. Visst våra kroppar ser olika ut, men spelar könsorganet någon roll när det gäller lönen? Är män bättre anpassade för att vara chef inom t.ex teknik för det? Nej.

 

Vi skuldbelägger ingen, vi skyller inte på någon. Men tänk på det här. Tänk på, som lärare att inte göra så här mot eleverna. Lär dem inte att männen är mer värda. Lär dem om feminism, lär dem vad ojämnställdhet är. Vår värld kommer aldrig förändras annars. Vår äckliga, ojämställda så kallade ”värld”.

Nu ställer vi frågan igen: Är du feminist?

Amanda Strandh 12 år,  Vivianne Zhang, 11 år

Att vara eller vilja vara vuxen är inget brott.

Efter den stora debatten om BH:ar för barn efter en krönika av Frida Boisen på GT/Expressen drar jag mig in. Jag blev förbannad. Om du efter att ha läst 3 rader slutar läsa och hoppar direkt till kommentarsfältet och skriver ”att jag är för ung för att förstå”. Fine. Men åldern ger mig ingen rättvisa.

Jag ska om 4 veckor börja 6:an. Döm mig inte för min ålder snälla. Tryck inte på tillbaka knappen eller krysset för att stänga fliken för att gå tillbaka till facebook eller twitter. Jag tänker tillbaka på min skolgång i den lilla skolan som jag fram tills nu har gått i sedan jag var 5 år. Jag minns att när jag gick i andra klass var jag längst av alla, det kunde jag inte göra något åt, jag har det påbråt helt enkelt. Jag var annorlunda, och det fick man inte vara. Redan när man var 3-4 år ville vi bli vuxna, gå på skolbal,ha på oss fina klänningar och finna den där ”drömprinsen”. Vi hade ju sett på Askungen och Törnrosa. Ett tonårsliv och ett vuxenliv verkade vara så glamoröst och underbart, det verkade vara en saga.

I första eller andra klass, så började en i klassen använda deodorant efter gymnastiken. Det var för att man ville se hur dem andra reagerade och för att man ville vara vuxen och dem andra barn. Även fast vi alla var lika gamla. Det fanns en viss makt i att få vara vuxen, att få bestämma själv. Efter det började fler och fler använda det, jag vet inte hur dem lyckades övertala sina föräldrar att köpa en deo, för jag lyckades då inte. Det var en poppis grej. Alla trodde då att det var för att vara vuxen och populär, inte för att hålla en fräsch under dagen. Populariteten inom deon dog ut efter någon månad. Under sommarlovet började det hända saker med mig, jag hade ett tag använt topp, mer för att känna mig vuxen men nu var det för att jag var öm och det gjorde ont och jag började växa med raketfart uppåt. Fine. Mamma köpte mer toppar åt mig eller det som de ”vuxna” säger i artiklarna ”behåar för barn” eller ”short top”. Haha. Dem har ingen push upp alls, dem hjälper ingenting egentligen. Det är bara en trygghet man har.

Och att det var en popularitets grej, det hör till att växa upp. Och att vilja växa upp, hör också till att var barn.

Jag har hört många historier om detta. En vän till mig  berättade i 4an att i hennes jämnåriga kusins skola, var det så poppis med bröst i fyran att man köpte en bh, hade i skumgummi och så gick man till skolan så. Jaha. Men om dem vill det så får dem det. Jag tänker så. Det är inget fel.

Ett citat från krönikan:

 

”En med reglerbara axelband och en trekantsbikini som kan krusas.”

Vänta lite här va. Reglerbara axelband? Jag hade ett grönt linne som jag var såååå stolt över. Det var så fint. Men nu fick jag veta att eftersom att det hade reglerbara axelband var det helt fel att ha på sig när man var 9 år.

Och trekants bikini som kan krusas. Okej. Men, vem bryr sig? Det är fint och man känner sig stolt på något sätt. Man vill vara kvinna. Det kommer vi ju tillslut bli. Och varför ska det vara så hemskt att barnen förbereder sig? Även om det bara är en popularitetstävling så övas man ju ändå för framtiden. Man är inte mindre barn för att man bär en BH, man är inte heller mer vuxen. Men vad är man då?  Det man vill.

Ålder är bara en siffra . Jag håller mig till mitt motto. Tänk er om en 9-10årig flicka är i puberteten tidigare än alla andra. Har ömmande bröst och är trött på att det alltid gör ont. Hon går till sin mamma och ber om en Bh. Tänk om mamman sagt: Nej, du är för ung, du vill bara ha för att verka äldre. Även fast än hon vet att flickan håller på att bli stor. Man kan inte undvika att åldras. Hur många som än önskar att det gick.

Det är som att en kvinna under medelåldern skulle köpa anti-age kräm. Skulle det bemötas på samma sätt? Skulle det vara en krönika om det?

Min mamma har varit väldigt stöttande för mig. När jag bad om en deo när jag började svettas mer, så fick jag det. Jag fick välja en själv. Jag kom in i puberteten tidigt, jag var 8-9 år, då var hon stöttande med. Vi pratade om det. Och det har varit väldigt betryggande för mig att veta att hon finns där om jag undrar över något. Så om du som läser det här tycker att ”det är så långt dit så det kan vi prata om senare”. Ta din dotter i hand och förklara vad som kommer hända. Om du försöker ”skydda” din dotter från att veta vad puberteten är så vet hon nog ändå en massa, men undrar också. Hur som helst så kommer du inte lyckas med det länge för i femman får man lära sig om det i ett enskillt ämne hursomhelst. När jag var 10, sommarlovet innan femman, fick jag min första mens (ojojoj hur kan hon prata om det har hon ingen skam i kroppen??) jodå, men jag vet nu att det inte är något att skämmas över, för det sa mamma. Hon hjälpte mig, eftersom vi hade pratat om det så berättade jag direkt, och gick inte runt och funderade på hur jag skulle klara det själv. Strax senare fick jag min BH. För jag bad om den faktiskt. Jag bad om den.

Men tänk om mamma sagt nej? ”Du är för liten, du ska inte ha bh, du ska inte ha mens”. Eller om någon annan ville känna en trygghet i att ha en bh eller topp även fast än det inte fanns något att hålla upp? Eller om man kände att man ville ha en bh för att dem andra har det, och att det finns en trygghet i sig med det. Låt gå då. Bara om barn känner sig trygga i sig själva, så är det väll… okej? Eller?

Ett citat:

”Det bubblar inom mig. Och jag manar till aktion: Nu bränner vi alla behåar för barn! Sluta sexualisera våra åttaåringar!”

Japp. Vi ska alltså gå tillbaka till ett 70-tal där kvinnor brände sina BH:ar och demonstrerade för kvinnors naturlighet och att ”om män inte behöver så behöver inte vi det heller”. Fast nu ska ni bränna era barns BH:ar? Skulle dem inte bli ledsna då?

Ni måste låta era barn växa upp! Jag tror att det är vad allt handlar om. Att man vill ha kvar den där lilla flickan som springer och kramar er när ni kommer hem, hon som säger att du är den bästa mamman i hela världen för det tycker hon. Ett tillskott i underklädeslådan förändrar inte det. Tro mig. Jag springer och kramar min mamma när hon har varit på jobbet, jag säger minst en gång om dagen att mamma är den bästa och kramar en gång till. Ni kan inte förhindra att ett barn växer, ni kan inte förhindra någonting. Låt ett barn vara ett barn men låt det också växa. Både på in och ut sidan.

Min åsikt. Min historia.

 

Länkar till andra blogginlägg inom debatten:

Det räcker nu.

Varför skuldbelägga bh:n.