Att vara eller vilja vara vuxen är inget brott.

Efter den stora debatten om BH:ar för barn efter en krönika av Frida Boisen på GT/Expressen drar jag mig in. Jag blev förbannad. Om du efter att ha läst 3 rader slutar läsa och hoppar direkt till kommentarsfältet och skriver ”att jag är för ung för att förstå”. Fine. Men åldern ger mig ingen rättvisa.

Jag ska om 4 veckor börja 6:an. Döm mig inte för min ålder snälla. Tryck inte på tillbaka knappen eller krysset för att stänga fliken för att gå tillbaka till facebook eller twitter. Jag tänker tillbaka på min skolgång i den lilla skolan som jag fram tills nu har gått i sedan jag var 5 år. Jag minns att när jag gick i andra klass var jag längst av alla, det kunde jag inte göra något åt, jag har det påbråt helt enkelt. Jag var annorlunda, och det fick man inte vara. Redan när man var 3-4 år ville vi bli vuxna, gå på skolbal,ha på oss fina klänningar och finna den där ”drömprinsen”. Vi hade ju sett på Askungen och Törnrosa. Ett tonårsliv och ett vuxenliv verkade vara så glamoröst och underbart, det verkade vara en saga.

I första eller andra klass, så började en i klassen använda deodorant efter gymnastiken. Det var för att man ville se hur dem andra reagerade och för att man ville vara vuxen och dem andra barn. Även fast vi alla var lika gamla. Det fanns en viss makt i att få vara vuxen, att få bestämma själv. Efter det började fler och fler använda det, jag vet inte hur dem lyckades övertala sina föräldrar att köpa en deo, för jag lyckades då inte. Det var en poppis grej. Alla trodde då att det var för att vara vuxen och populär, inte för att hålla en fräsch under dagen. Populariteten inom deon dog ut efter någon månad. Under sommarlovet började det hända saker med mig, jag hade ett tag använt topp, mer för att känna mig vuxen men nu var det för att jag var öm och det gjorde ont och jag började växa med raketfart uppåt. Fine. Mamma köpte mer toppar åt mig eller det som de ”vuxna” säger i artiklarna ”behåar för barn” eller ”short top”. Haha. Dem har ingen push upp alls, dem hjälper ingenting egentligen. Det är bara en trygghet man har.

Och att det var en popularitets grej, det hör till att växa upp. Och att vilja växa upp, hör också till att var barn.

Jag har hört många historier om detta. En vän till mig  berättade i 4an att i hennes jämnåriga kusins skola, var det så poppis med bröst i fyran att man köpte en bh, hade i skumgummi och så gick man till skolan så. Jaha. Men om dem vill det så får dem det. Jag tänker så. Det är inget fel.

Ett citat från krönikan:

 

”En med reglerbara axelband och en trekantsbikini som kan krusas.”

Vänta lite här va. Reglerbara axelband? Jag hade ett grönt linne som jag var såååå stolt över. Det var så fint. Men nu fick jag veta att eftersom att det hade reglerbara axelband var det helt fel att ha på sig när man var 9 år.

Och trekants bikini som kan krusas. Okej. Men, vem bryr sig? Det är fint och man känner sig stolt på något sätt. Man vill vara kvinna. Det kommer vi ju tillslut bli. Och varför ska det vara så hemskt att barnen förbereder sig? Även om det bara är en popularitetstävling så övas man ju ändå för framtiden. Man är inte mindre barn för att man bär en BH, man är inte heller mer vuxen. Men vad är man då?  Det man vill.

Ålder är bara en siffra . Jag håller mig till mitt motto. Tänk er om en 9-10årig flicka är i puberteten tidigare än alla andra. Har ömmande bröst och är trött på att det alltid gör ont. Hon går till sin mamma och ber om en Bh. Tänk om mamman sagt: Nej, du är för ung, du vill bara ha för att verka äldre. Även fast än hon vet att flickan håller på att bli stor. Man kan inte undvika att åldras. Hur många som än önskar att det gick.

Det är som att en kvinna under medelåldern skulle köpa anti-age kräm. Skulle det bemötas på samma sätt? Skulle det vara en krönika om det?

Min mamma har varit väldigt stöttande för mig. När jag bad om en deo när jag började svettas mer, så fick jag det. Jag fick välja en själv. Jag kom in i puberteten tidigt, jag var 8-9 år, då var hon stöttande med. Vi pratade om det. Och det har varit väldigt betryggande för mig att veta att hon finns där om jag undrar över något. Så om du som läser det här tycker att ”det är så långt dit så det kan vi prata om senare”. Ta din dotter i hand och förklara vad som kommer hända. Om du försöker ”skydda” din dotter från att veta vad puberteten är så vet hon nog ändå en massa, men undrar också. Hur som helst så kommer du inte lyckas med det länge för i femman får man lära sig om det i ett enskillt ämne hursomhelst. När jag var 10, sommarlovet innan femman, fick jag min första mens (ojojoj hur kan hon prata om det har hon ingen skam i kroppen??) jodå, men jag vet nu att det inte är något att skämmas över, för det sa mamma. Hon hjälpte mig, eftersom vi hade pratat om det så berättade jag direkt, och gick inte runt och funderade på hur jag skulle klara det själv. Strax senare fick jag min BH. För jag bad om den faktiskt. Jag bad om den.

Men tänk om mamma sagt nej? ”Du är för liten, du ska inte ha bh, du ska inte ha mens”. Eller om någon annan ville känna en trygghet i att ha en bh eller topp även fast än det inte fanns något att hålla upp? Eller om man kände att man ville ha en bh för att dem andra har det, och att det finns en trygghet i sig med det. Låt gå då. Bara om barn känner sig trygga i sig själva, så är det väll… okej? Eller?

Ett citat:

”Det bubblar inom mig. Och jag manar till aktion: Nu bränner vi alla behåar för barn! Sluta sexualisera våra åttaåringar!”

Japp. Vi ska alltså gå tillbaka till ett 70-tal där kvinnor brände sina BH:ar och demonstrerade för kvinnors naturlighet och att ”om män inte behöver så behöver inte vi det heller”. Fast nu ska ni bränna era barns BH:ar? Skulle dem inte bli ledsna då?

Ni måste låta era barn växa upp! Jag tror att det är vad allt handlar om. Att man vill ha kvar den där lilla flickan som springer och kramar er när ni kommer hem, hon som säger att du är den bästa mamman i hela världen för det tycker hon. Ett tillskott i underklädeslådan förändrar inte det. Tro mig. Jag springer och kramar min mamma när hon har varit på jobbet, jag säger minst en gång om dagen att mamma är den bästa och kramar en gång till. Ni kan inte förhindra att ett barn växer, ni kan inte förhindra någonting. Låt ett barn vara ett barn men låt det också växa. Både på in och ut sidan.

Min åsikt. Min historia.

 

Länkar till andra blogginlägg inom debatten:

Det räcker nu.

Varför skuldbelägga bh:n.

 

 

 

 

 

22 reaktioner på ”Att vara eller vilja vara vuxen är inget brott.

  1. jag tror egentligen de vill säga att varför växa upp så fort när man kan vara barn? man ska vara barn så länge man kan, och de kan man vara även fast man hamnar i puberteten tidigt och behöver ha bh. självklart. men tiden då man är barn är viktig och de är så mycket som gått till överdrift. ta de inte så hårt, de vill ju bara barnen väl.

  2. Jag måste erkänna att jag också känt ”bränn BH:ar för barn!”, men om jag stannar upp och tänker efter så var jag nog inte så mycket äldre än 11-12 när jag fick min första BH. Fick, av en äldre kompis, för att jag inte vågade fråga mamma om jag fick köpa en egen. Och jag känner så väl igen det där med att vilja vara vuxen. Inte hade jag den av någon annan anledning än att vara tuff eller populär, så som du säger. Och det behöver inte vara någon skada i det. Nu är jag 21 och använder inte ens BH längre.

    Otroligt bra skrivet i alla fall, jag blir fantastiskt imponerad!

  3. Otroligt välskrivet! Du är en grym debattör, och bättre kommer du bli ju mer du skriver! Du verkar ha sunda åsikter och en jordnära och bra mamma! Man ska absolut inte skämmas över sin mens eller vem man är och ifall man vill ha bh! You go girl!

  4. Så otroligt bra att du orkar ta debatten, som hela tiden förts över era ungas huvuden hittills. Du är otroligt välskriven och har bra argument, och är allmänt smart!

    Bästa hälsningar en ”vuxen”, kommunikatör och skribent själv

  5. Hej Amanda
    Det var bra skrivet av dig och som förälder kan jag hålla med om det du skriver. Samtidigt som jag ändå håller med att jag tycker det är tragiskt att behöva köpa en BH till en 9 åring utan bröst.
    Självklart skadar det inte henne för att hon har BH. Men oftast så är det så att någon i klassen utmärker sig och ska ha vuxen saker både kläder och smink och vissa föräldrar orkar inte med trycket ifrån barnen. Sedan går dessa barn i klassen och klankar ner på dom andra barnen som inte är intresserade av vare sej BH eller smink i 2 eller 3 klass. Mina tjejer har så i sin klass. Där finns en flicka som redan i 3 :e klass har bh som hon fyller ut med papper när hon går i skolan och sminkar sig med Foundation, maskara, och ögonskugga färgar håret Och detta tycker hon är så häftigt att hon får att hennes attityd mot dom andra flickorna som inte är intresserade av detta är att dom är ju inte häftiga dom är värdelösa, löjliga.
    Det är den attityden som jag tror många av oss föräldrar absolut inte tycker är ok. Jag som vuxen tycker synd om henne att hon inte känner att hon duger som hon är vid 9 års ålder. Samtidigt som jag blir fly förbannad över att hon utsätter dom andra flickorna för nedvärdering eftersom dom inte gör som hon. Inte börjar vi väl att skratt ut ens arbetskamrat på jobbet för att hon inte har mascara på sig eller hur.
    Och så är det så tyvärr i samhället att varje sak har sin tid och ålder. Man får först ta körkort vid 18 års ålder m.m. Och som vuxen tycker jag inte att det finns en anledning till att en 9 årig flicka går till skolan fullt sminkad med mascara,foundation och uppstoppad Bh. Delvis att smink innehåller massa skit man kan få allergier ifrån och hon är fin som hon är i den åldern. Självklart finns det barn som behöver Bh när dom är 9. Många från afrika och sydamerika kommer fortare i puberteten än andra i världen. Men när du inte har några bröst på G. då finns det ingen anledning.

    1. Hej!
      Jag skrev detta blogginlägg efter att ha läst krönikan, jag hajade till helt enkelt.
      För 3 år sedan var jag 9 år. Jag minns allt väl med grupptryck, och att vara äldst i lågstadiet och osäkerheten om vem man ska vara eftersom man håller på och bygger upp sig själv. Klart det är någon i klassen som rackar, så är det tyvärr mer eller mindre i alla klasser! Som sagt så finns det en sorts makt i att känna sig vuxen och alla andra är barn, inte lika mycket när man går i mellanstadiet, men jag minns det.
      Frågan är inte varför, dem äldre har makt, frågan är varför vi vill bli som dem äldre.
      Visste du att folk gör så mot en person bara för att den använder en bh eller smink också? Jag har varit med om det innan och efter jumpan. Jag var den enda.
      Man behöver inte vara intresserad av smink eller bh:ar, det är ens eget val. Att nedvärdera dem andra är helt fel, tyvärr ser man det för ofta, utfört av både äldre och yngre. (Brukar helst inte säga vuxna och barn då det blir så mycket ”vi och dem”). Jag försvarar inte flickan, för man ska aldrig racka ner på någon pga. deras val, utseende eller om den har bh eller inte. Men det är hennes eget val att färga håret, sminka sig och om hon nu vill ha bh. Jag känner många som är yngre och har färgat eller blonderat håret. Man kanske behöver en förändring, eller bara vill testa. Att hon känner att hon inte duger vet man inte. Som jag sa så håller man på och bygger upp sig själv vid det stadiet. Jag provade en massa olika klädstilar, det gör jag fortfarande.
      Det ju hemskt det hon utsätter de andra flickorna för. Jag hoppas att det löser sig, och att hon inser vad hon gör.
      Och ja, en del barn som är 9 behöver ha bh, men att barn i Sydamerika och Afrika kommer in i puberteten tidigare än alla andra? Vad har det med saken att göra? Man kommer väll in i puberteten när kroppen är redo att utvecklas?
      Tack för din kommentar!

      1. Det jag tycker mycket om i din argumentation är eftertänksamheten och att du lyfter fram som vuxna gör – så gör barn, inte som vuxna säger. Föresten det heter oftast de och inte dem, enda anledningen att jag nämner det är eftersom din text annars skulle ha varit perfekt! (Kolla med din svensk-lärare när vilken form ska användas. 😉

        Och visst stämmer det, när man var liten ville man ju bara bli stor och få makt att göra som man ville! 🙂 Jag fattar inte hur en del vuxna kan glömma det? *ler*

  6. Wow! Du visar verkligen att man inte kan döma någon efter sin ålder, utan att det handlar om mognad. Superbra att du som är i den åldern sätter ner foten och argumenterar för din åsikt, för det är ju faktiskt er yngre den här debatten handlar om. Snyggt skrivet, you go girl!

  7. Tack för det bästa inlägg i debatten. Ålder har aldrig varit en måttstock för intelligens, och det bevisar du med hästlängder.

  8. Tack för att du skrev detta så stt jag fick läsa det. Vet du, Amanda. Jag tror att många vuxna idealiserar barndomen och längtar dit igen. Det är inte så glamoröst att vara vuxen nämligen. Det är rätt mycket krav och ansvar på alla möjliga och omöjliga sätt. Många önskar sig nog tillbaka till barndomens frihet ibland. Och blir förbannade när de upplever att den inskränks och att vuxenlivet på olika sätt kryper ner i åldrarna. Jag önskar att människan kunde glädjas åt den ålder och det läge i livet hon är i för tillfället. Men det kanske inte ligger för oss ;-). Hur som helst verkar det ändå sundare att vilja det som komma ska, och vilja förbereda sig för det, än att nostalgiskt blicka tillbaka på ett passerat stadium.

  9. Fantastiskt bra skrivet Amanda! Som vanligt säger ”vi” vuxna hur barn och ungdomar ska tänka och vilja utan att fråga de som vi pratar om… Detta händer hela tiden. Bra att du får oss att vakna till!

  10. Oj. Oj.
    Hade jag varit din mamma hade jag varit så otroligt stolt över dig. Stå på dig du! Det är sånna som du som kommer att styra världen en dag! 😉

    1. Bra skrivet om Amanda Strandh text. Håller fullständigt med er båda. Tack även till Amandas kloka mamma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *