Ångest, ångest är min arvedel

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

-Pär Lagerkvist

Ibland är det svårt att hålla helvetet på avstånd. Stenarna krossar min bröstkorg igen. Hela min kropp. För allt gör ont, varenda bit hud, varenda muskel, varje andetag. Och det finns inget jag kan göra. Det spelar ingen roll hur mycket jag än andas i fyrkant eller hur många promenader jag tar. Jag kan bara vänta på att tiden ska rädda mig. 

Jag har försökt skriva hela kvällen. Jag har en samhällsuppsats på 10 sidor samt en debattartikel som ska in på fredag. Jag kan inte börja. Varenda ord är fel, jag kan inte hitta orden, allt är korkat. Vad jag än skriver så kan det skrivas bättre. Skriv, radera, skriv, radera. Magen knyter sig. För jag vet att om jag inte skriver nu, kommer jag inte hinna. Och jag måste hinna. För jag vill inte låta ångesten hindra mig från att nå dit jag vill nå. För ångesten tillhör mig, jag tillhör inte ångesten. Det är fina ord, men de hjälper mig inte. Fingrarna värker, varje led. Bara det här inlägget har jag skrivit om tre gånger, bloggen som ska vara utan krav.

Av någon anledning har allt börjat komma fram nu. Minnen jag inte visste jag hade, från när jag var sjukare, från Borlänge, från barndomen. Jag går igenom allt om och om igen, sätter det på en tidslinje, analyserar. Det kanske är dags att försonas med det förflutna, istället för att glömma det. Dags att öppna sig, kanske dags att skriva mer om det. Kanske dags att skriva om ångesten, om diagnoserna, om de nio medicinerna, om BUP, om att denna sjukdom är min arvedel, precis som för Pär. 

Vi får se hur det blir. Huvudsaken just nu är att jag måste lära mig skriva för mig själv. Skrivandet har alltid varit min väg ut från ångesten, jag ska inte låta ångesten ta det från mig.

För ångesten tillhör mig, det är min arvedel, men jag tillhör inte ångesten. 

Leave a Reply