Månadsarkiv: september 2015

Det skulle kunna vara din son.

Det skulle kunna vara din lilla son som ligger där vid vattenbrynet.

Det skulle kunna vara ditt barn, din ögonsten, det finaste du har.

Det skulle kunna vara ditt käraste barn, som har spolats upp död på stranden.

Men det är det ju inte. Ditt barn sitter bredvid dig och ritar en teckning på något du inte är helt säker på vad det ska föreställa. Ditt barn som är helt och rent, med ett jollrande skratt och som du sett växa upp i ett tryggt hem i trygga, hela och fina Sverige.

Ditt barn har ju mat på bordet varje dag, går på dagis. Det värsta som har hänt ditt barn är att hens marsvin har dött eller cykel blivit stulen. Ditt barn kommer hem varje dag efter att ha lekt med sina kompisar ute i lekparken och ditt barn kommer hem varje dag från skolan. Ditt barn kan gå på cykelvägen till skolan utan att du behöver oroa dig för att hen ska bli sprängd i luften av en bomb eller skjuten av IS.

Du och ditt barn har en jävla tur. En jävla tur att din familj bor i Sverige. Om du är etniskt ”svensk” så har du ännu mer tur. För du behöver inte stå ut med främlingsfientlighet och du behöver inte oroa dig över utvisning eller att få ett uppehållstillstånd. Du behöver inte leva med rasism varje dag och SD vill inte skicka ”hem” dig. Du har privilegiet.

Men pojken på stranden hade inte tur. Pojken som låg där livlös på stranden, uppspolad av vågorna, föddes i Syrien. Pojken på stranden, dog när han var 3 år. Kanske lika gammal som ditt barn. Alan Kurdi drunknade som 3 åring den 2 september 2015. Ett barn vars liv inte änns börjat, ett barn som om han hade fötts i Sverige skulle ha gått på dagis och åkt till BR varje helg, som hade fått bada i badkaret hemma, istället för att drunkna i det djupa kalla vattnet utanför turkiets kust. Alan hade inte tur. Smugglaren hoppade av och lät de 12 personerna på den lilla båten klara sig själva. Den förliste, inte så oväntat, och Alan, hans bror och mamma drunknade i de höga vågorna.

källa: Aftonbladet
källa: Aftonbladet

Pojken på bilden ovan, som ser ut som vilken pojke som helst, är död. Han är död eftersom att han var tvungen att fly från sitt hemland. Han är död eftersom att det inte finns några legala vägar till en säker plats, när deras liv var i fara varje sekund.

Men pojken där på stranden ville bara komma åt dina skattepengar, ellerhur? Du ville hjälpa dem på plats, för dem får ju inte komma här och ”befläcka” ditt vackra land med sin kultur. Pojken som inte längre andas ville ju bara leva på bidrag, ellerhur? Han ville ju bara leva på dina pengar!

Din äckliga egoistiska jävel.

Allt pojken som ligger där på stranden ville ha var en framtid. Möjligheten till ett liv utan krig och svält. Om han och hans familj kunde ha stannat i Syrien så skulle de ha gjort det. De var antigen att fly eller dö.

Men den där pojken, pojken som ligger där på stranden, Alan han kunde ha varit din son. Om du hade fötts 476,3 mil bort från din säkra tillvaro i Sverige.

Det skulle kunna vara ditt barn som ligger död på stranden. Det skulle kunna ha varit du som behövde leva med samma smärta som Alans far, Abdullah. ”Mitt liv är slut nu”; så skulle du också tänka. Om det vara din son som låg där på strandkanten, om du hade förlorat de käraste du hade, om du hade förlorat din ögonsten som nu ritar en blandning av en elefant och en giraff.

Alan hade inte samma tur som du. Så tänk om nästa gång du vill skicka tillbaka flyktingarna till deras raserade hus och deras döda släktingar.

”Åk tillbaka barn! Ni har bara sett er egen mamma bli skjuten och överlevt en omöjlig resa över medelhavet. Men vi har faktiskt riktiga problem”.

Så när du funderar över om du och dina barn ska äta köttfärsås och spagetti eller makaroner och korv till middag, så kan du faktiskt också tänka på dem som inte hade den turen att välja och sluta med dina äckliga rasistiska påhopp och sluta hålla med SD.

För barnet där på stranden, skulle ha kunnat varit ditt.

källa :AP
källa :AP