Månadsarkiv: augusti 2013

Jag ska finna melodin någon dag. Antar jag.

Jag har inte skrivit någonting sedan 18:de juli. Det är nästan en månad sedan. Jag har sju oavslutade utkast som har blivit fel. Det blir inte lika bra som DET inlägget. Jag kommer inte kunna mäta mig med det. Det kommer aldrig bli lika bra.

När jag postade ”Att vara eller vilja vara vuxen är inget brott” Brann jag för det. Jag hade min åsikt om det hela och ville nå ut med mitt tycke. Det fick blandade reaktioner men inlägget har delats, kommenterats och gillats 667 gånger på Facebook, det har twittrats och retweetats 55 gånger. Vad ska jag göra efter det här? Jag kommer aldrig kunna nå högre. Jag har skrivit mina blogginlägg med tvivel. Det var hårt, för jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville skriva något bra. Redan dagen efter satt jag mig vid datorn med fingrarna i beredskap om inspirationen skulle börja flöda. Men det gick inte.

Blogginlägget lästes av närmare 4447 människor. Det var så många visningar jag fick på bloggen inom dem närmsta dagarna. Jag minns hur glad jag var, jag var så stolt över mig själv. Det var en ny känsla. Jag kände att jag gjort förändring, det kändes bra.

Men sen då? Hur ska jag fortsätta efter det här? Jag är inte den bästa på att hitta debatter, jag är inte bra på att finna ord. Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har varit rädd att säga mina åsikter för omvärlden och tystas lätt. Om någon säger att jag har fel så har jag fel. Jag gick emot det. Jag var stolt. Men nu är jag rädd igen. Hur ska jag lyckas säga vad jag tycker igen?

Dem senaste dagarna har jag jobbat med en låt. Jag har skrivit djupt, försökt finna melodin. Jag är rädd att jag aldrig ska lyckas. Att texten ska bara vara kvar i skrivblocket som var menat att ha i skolan. Tänk om jag aldrig hittar ackorden. Den måste bli fulländad. Jag vill det. Om jag så måste skriva dag som natt. Jag ska hitta melodin. Jag ska hitta orden. Jag ska hitta mig själv.

”We are locked in our own heart. We have to breaking through those walls. Let’s go Embark.”

Ett citat ur min låt.

Jag har förändrats. Sommarlovet har gjort mig gott. Jag har hittat flera delar av mig själv. Jag är säkrare. Jag har en bit kvar. Men jag tror det vänder nu. Jag är inte i skuggorna längre. Mörkret skingras. Om det bara är för stunden, så är jag glad för det också.

Jag är så tacksam för allt. För att blogginlägget blev uppmärksammat och omtyckt. Att mitt sommarlov har förändrat mig. Att jag har möjligheten att skriva här.

Här är jag. Och för tio veckor sen skulle jag aldrig kunna lägga upp en så här bild. Nu är det min profilbild.

Vem är jag?