Månadsarkiv: april 2013

Frågor. #blogg100 #78

Lista

 

Tänkte göra en lista. Om veckan. Om mig.

1. Veckans favoritlåt :      Tove Lo – Habits

2. Veckans lista :    Mood lista gjord av mig, passar bra som lesset humör, därav namnet. Sen har vi One of Those Days Skapad av Tunigo. Gillar den. Den får en att känna det är som det är.

3. Största dröm? : Att resa till mina favoritplatser i världen. New York, London, Paris, och speciellt Paris. Efter gymnasiet. Men det kommer att dröja länge.

4. I vilken stad skulle du tänka dig att bo om 10 år? Om tio år är jag fortfarande ung. 22. Min framtid är oskriven. För jag är väldigt ung nu. Så jag vet inte. Möjligen i någon av ovanstående städer. Eller så är jag kvar i Borlänge. Jag vet faktiskt inte.

5. När började du blogga? Jag var en åtta årig flicka. Jag kunde stava bra, men bloggade sällan och skrev dåligt. Jag går ibland tillbaka i arkivet och kan skratta.

6. Vad har du för musikstil? Indiepop. Indie. Mest indie. Sigur Ros – Hoppípolla

7. Vad är det du önskar mest av allt? Just nu, är det att jag ska bli av med min snuva och feber. Annars är det inget särskilt. Jag har inte så mycket tid att önska mig.

8. Vad tänker du på just nu? Att det var en intressant fråga då mitt huvud går på högvarv dygnet runt egentligen.

9. Vilken är din senaste bild som blev bra? ↓

Swallows

 

10. Om jorden skulle gå under imorgon. Vad skulle du göra då? Fråga inte. Det kommer inte hända imorgon.

11. Vilket reseminne får du upp först när du tänker på ett resemål? Jag tänker ofta på London. Jag minns dem små paketen med marmelad och sylt, på det rostade brödet. Sen minns jag Big Ben, London eye och madam Tussauds.

12. Vad tänker du ofta på? Mina tankar finns i mitt huvud. Mitt huvud kan ingen se i förutom jag. Mina tankar är mina tankar. Men ofta på hur jag mår. Och att jag borde gå och ta lite näsdroppar.

13. Vad ska du göra imorgon? Jag antar att jag ska bli frisk från min förkylning.

14. Om du skulle beskriva din hemstad med 3 ord vad skulle dem vara? Liten, vacker, drömmande.

15. Vad är det bästa med din hemstad? Att man kan varenda gata, att man vet var man befinner sig även fast man är vilse. Alla är också nära, på ett eller annat vis. Och så har vi peace & love. Och det är året höjdpunkt.

16. Vad skulle du vilja ändra här i världen? Jag vill väll ändra samma saker som alla andra? Jag vill ha fred, jag vill stoppa krig, jag vill stoppa hungern, jag vill stoppa fattigdomen, jag vill förändra. Hur vi kommer till skott. Det är nog det enda som är svårt att lista ut.

17. Om kunde ändra misstag, skulle du göra det? Nej. Våra misstag formar vilka vi är. Jag skulle nog inte det. Vi är dem vi är. Dem som inte gör misstag lär sig inget. Så är det.

18. Vad gör du just nu? Lyssnar på musik, ändrar mina svar, ändrar mina frågor, min delete-tangent används flitigt denna stund.

19. Hur lång är du?  Lång. 179 cm. Jadu. Det är som det är.

20. Vad heter du? Amanda Strandh.

21. Vad är det vanligaste folk frågar dig, och vad brukar du svara? Hur lång är du? Sen tappar dem hakan när jag berättar min ålder. Läs fråga 19.

22. Vad gör du på din fritid?  Jag går på kör, spelar piano och fiol och går på teater. Allting på tisdagar och torsdagar. Annars fotar jag, slukar böcker, tänker, skriver.

23. Vilken var den senaste bokserien du läste? Hungerspelen. Men jag läste ut en enskild bok på mindre en 12 timmar här om dagen.

24. Vad skulle du vilja ha mest? Bli kortare, smalare och bättre. Som vanligt eller?

25. Om du fick säga en sak, som 7 miljarder skulle ha hört, vad skulle det vara? Sluta slåss, sluta kriga, för det är inte värt det. Slut fred.

Har kommit på typ alla frågor själv. 1, 2 18 och 19 är sådana som dem flesta har.

 

Skillnaden mellan oss är att du är du och jag är jag. #blogg100 #77

Jag har klurat mycket på det här inlägget. Flera dagar faktiskt. Men när jag väl skulle skriva det försvann varenda tanke och planering. Som sand som rinner ur handen.

Skillnaden mellan oss är att du är en som inte funnits hela mitt liv. Inte varit jag. Bara smält in i mitt huvud och blivit jag. En annan jag. Ledsnare, lågare. Ledsnare. Ledsnare. Tryckt undan allt annat. Och styrt allt. Lämnat allt som en spökstad. En öde själ. Det gör ont, fysiskt, men ändå finns du bara i mitt huvud.

Jag har döljt dig. Lyckats trycka bort dig under ett falskt leende. Tryckt bort dig. Föst undan det, men sedan bara ramlat så fort man kommer innanför en dörr. En ständig känsla. Som finns där som ett hölje. Ett hölje av mörker. Ibland blir det ljusare. Då känner jag en lättnad och glädje. Men sedan kommer du tillbaka och lämnar mig kvar. Ännu mer sårad. Ledsam. Låg. Ledsam. Ledsammare.

Jag har slösat en jävla massa tårar för dig, min fiende. Du startar alltid krig. Ska alltid, alltid vinna. Och jag låter dig vinna. För jag orkar inte springa mer. Jag orkar inte klättra upp för dessa väggar. Det finns inget att greppa tag i. Väggarna är som mörk marmor och slät. Så det går inte att klättra.

Jag får hjälp. Så väggarna kommer raseras. Tillslut tillräckligt för att jag ska lyckas kravla mig ut.

”Det ingen ser…” Ingen ser. Inte som jag vet. För jag döljer det. Trycker det så långt bort från mitt ansikte som möjligt. Så det som döljs ses inte. Bakom lager av falskt.

Dåså. Jag mår inte bra. Jag ska få bort det en dag. Dra ner väggarna av marmor. Rasera berg. Du ska försvinna, mitt mörker. Jag kommer inte sakna dig. Du har bara raserat mig. Så nu är det min tur.

 

Tack #blogg100 #72

Nu var den sista föreställningen slut. Nu finns det inga fler, och det känns som om man fortfarande ska dit imorgon.

Det var en massa gråt. Vi har alla repat så länge och nu var allt gjort. Och man har träffat en massa nya vänner. Allt detta och nu var det den sista föreställningen klar.

Sedan var det en massa kramar. Det var svårt att sluta kramas för det kändes tomt. Och det fanns aldrig någon sista kram för man ville bara kramas igen. Och det var sorgligt. Fruktansvärt sorgligt ju.

Men tack igen. Tusen, tusen tack. För denna möjlighet och för denna resa. Tusen, tusen tack. : )

Föreställningarna. #blogg100 #71

Idag är det dem två sista föreställningarna. Helst vill man köra på. Fortsätta så länge det går. Man har fått så många nya fantastiska vänner. Och det finns något gemensamt. Att spela teater och sjunga. Men idag är det dem två sista föreställningarna. Jag kommer sakna allt och alla så  mycket.

I oktober. Tror jag. Så hade vi första repet. Sedan har vi övat på sedan dess. Söndagar, torsdagar, en fredag. Sedan den 23 mars var det premiär. Allt övande. Och sedan var det dags. Det är så roligt. Men idag är det dem två sista föreställningarna. Oj. Det gick fort.

Det är lika roligt som alltid. Jag är glad att jag är med. För jag har upptäckt något nytt. Teater.

Jag vill bara säga ett stort tack. För den här möjligheten. Vilken resa, genom alla rep, övningar. Genom alla sånger. Genom dem tio föreställningarna. Alla nya vänner.

Tack. För att jag fick vara med i musikalen Annie.

Tack 🙂

Like a mask #blogg100 #69

like a mask

 

Varför bär vi en mask? En mask som döljer vem vi är och visar ett annat yttre. Ibland lättar den, och vi blir mer färgglada som oss själva. Våra liv är en maskerad.

Så vi går från festen och lever våra liv istället. Och lämnar masken kvar. Den hör hemma på en maskerad. Men inte utanför lokalen, för där är vi oss själva.